Ett öppet sinne
Som jag tidigare skrivit så är en av mina motton - livet är generöst mot den som är öppensinnad. Och vad menar jag då med det?
Jo. Jag tror att människor som gör sig mottagliga för nya intryck och öppnar sig inför nya möjligheter kommer bli berikade med insikten att livet kan vara så mycket mer än de vi tror att de måste vara. Den stora skaran försöker hålla sig fast vid det som är bekvämt (t.ex. upprätthålla könsroller och äta kött bara för att "vi alltid ätit kött") antagligen för att de tror att de är den ende/den rätta vägen bara för att det är enligt traditionen så som vi "alltid" har gjort. Jag tror inte att detta sättet att tänka gynnar varken samhället eller individen. Tvärtom. Det är de här sättet att tänka som upprätthåller farliga normer och strukturer i vårt samhälle.
För att jag ska kunna utvecklas och försöka förstå samhället och människan så har jag ett behov av att försöka zooma ut för att kunna betrakta oss utifrån. I kursen jag läser har vi lärt oss om dramatiken Brecht som jobbade med den episka teatern. Ett sätt som han applicerade på sin konst var att "fisken kan inte se vattnet". För att vara den som förklarar metaforer - människorna är fisken och vattnet är de såkallade normerna i samhället som ses som så självklara att vi inte vet om något annat. Brecht ansåg då att teaterns funktion var att vara fisken som hoppar upp ovanför ytan och då försöker betrakta människan utifrån. Han ville lyfta fram det häpnadsväckande i de vardagliga och alltså rucka på de som människan betraktar som just de självklara.
Vidga ditt perspektiv. Tänk utanför ramarna. Utmana de självklara. Ifrågasätt och granska alltid med ett kritiskt öga.
Med detta sagt - att ställa sig kritisk är självklart inte så lätt som jag får det att framstå. Vi är alla fånga i tiden vi lever i. Precis som min politiskavåg teori från mitt tidigare inlägg om tid, så är tiden vi lever i alltid med och påverkar oss. Allt från låg/högkonjuktur till huruvida de är trendigt med kjolar på kvinnor eller män. Människan är ett flockdjur som gör vad som krävs för att accepteras av gruppen.
Därför blir det betydligt lättare att genomgå en förändring om vi gör det tillsammans. För att kunna bidra till ett nytt sätt att se på vårt samhälle så krävs det att vi backas och stöttas medan vi utforskar våra möjligheter.
För att kunna utvecklas måste vi våga göra fel för det är (tyvärr) genom våra misstag som vi lär oss som mest. Vi är som det nyfödda barnet som måste ramla o ramla o ramla för till slut lära oss att gå. Och det gör ont att ramla och de är jobbigt att hela tiden tvingas försöka på nytt, men det är också nödvändigt för att till slut kunna lära oss att springa.
Det finns t.ex. en hel del frågor och lösningar som jag ställer mig kritisk till i dagens feminism. Oftast är det tillvägagångssätt och/eller riktningen jag inte tycker gynnar kampen. MEN, jag tänker ändå hålla ett öppet sinne, lyssna och ta till mig av argumenten och genom diskussion försöka förstå tanken bakom idéerna för att kunna göra en rättvis bedömning. Att helt utesluta någonting bara för att det inte överensstämmer med mitt tidigare tankemönster känns som en orättvis behandling av något som kanske inte ens är en färdigställd idé.
En viktig inställning för mig är att alltid vara mottaglig för ny kunskap och inte sätta mig själv på ett piedestal och se mig själv som "färdiglärd". Ingen människa kommer aldrig någonsin vara färdiglärd. Det kommer alltid finnas ytterligare nivåer och i med tidens utveckling så kommer ny kunskap göras tillgänglig. Det spelar ingen roll vilka böcker du har läst, vilka förebilder du följt eller dokumentärer du sett - det kommer alltid finnas mer, göras nytt och tas i en ny riktning.
För att hålla ett öppet sinne öppet så krävs nyfikenhet. Det funkar inte att vända sig inåt och bara se till den egna trygga sfären. Vi måste ut! Delta och utforska! Detta funkar olika för olika människor, men för mig personligen innebär detta att läsa mycket böcker som på olika sätt skildrar samhället, ta del av historier och platser som skiljer sig från min egen och försöka hitta rösten i varje människa. För den där rösten, när en människa pratar om det innersta är så viktig. Att öppna upp sig och vara sårbar inför andra är något av det viktigaste som finns. Alla gånger då jag möt en människa och hört i deras röst att det finns en eld i deras ord, är minnen jag lagt i ett kassaskåp för att alltid bära med mig för att kunna förstå varför jag gråter.
Så öppna din famn, blick och världsåskådning. Var storsint, men tro inte att du är större än andra. Låt inte dina fördomar bli hinder för dig i mötet med nya människor och ny kunskap. Jag lovar att livet kommer vara generöst mot dig om du tillåter.