Vi tar det från början

 
Jag tror jag gick i årskurs sex eller sju. Vi var ett gäng stirriga små människor som precis var påväg att ta ett kliv in i tonåren och den där fasen då könshåret börjar växa och allting lärarna säger är skitsnack. Men jag kan än idag minnas hur jag på en av mina första historielektioner sattes på plats för en stund. Den nästan fem meter långa läraren fick oss tysta för att sen fråga oss "Varför behöver vi ämnet historia?". Jag minns tystnaden och kropparna som formades till frågetecken för att sen sjunka genom golvet. Jag minns inte hans exakta svar men jag minns att jag den dagen gick ifrån skolan och förstod att det hade funnits en värld innan mig och att den världen behövde utforskas för att jag skulle kunna förstå det som händer idag. 
 
Okej, ärligt talat. Jag var tolv år och formulerade mig inte så djupt - men ni fattar. 
 
Något som också intresserat mig under de senaste två åren har varit tiden. Hur enormt och omöjligt det är att uppfatta en evighet. Är tiden en pil, en boomerang eller ett landskap? Är vi beroende av tiden? Är tiden en konstruktion? Varför har vi olika uppfattningar om tiden beroende på vad vi gör? Varför lever vi snabbare nu? Varför kan jag inte greppa den?
 
Nu ska jag inte fastna i mitt egna lilla intresse - men en av de slutsatser jag dragit är att tiden är vågor och boomeranger när det gäller politik. 
 
T.ex. på vågor i tiden kan vi se på ordet feminist och antirasist i Sverige. Ena året är det trendigt och alla vill vara en del av de för att sen låta de dö igen. Jag har - under bara de sex år jag själv varit politiskt aktiv - upplevt två rejäla vågor. Första var innan det förra valet. Fi satte press genom att försöka ta plats i Riksdagen och Sverige Demokraterna sågs fortfarande som ett gäng rasister som alla ville ta avstånd ifrån. Detta ledde till att de andra partierna blev skraja och för att undvika faror började dom ta sig an etiketter som sa att de minsann också tänkte lite på det där med jämställdhet och inte alls ville samarbeta med rasister. Folk från både höger och vänster blev snabbt populister och red vågen för att försöka komma i land utan några brutna ben. 
 
Sen kom det som kom att kallas för "flyktigkrisen" (-en musikal (de går att följa vågen i Grotescos första avsnitt)) och Sveriges politsika läge blev förbytt. De kom en rasistvåg och då blev inställningen en annan. Sverige Demokraterna fick en annan roll när flera partier drog mer åt deras håll och att kalla sig feminist var inte längre aktuellt. 
 
Och grejen med riktigt stora vågar är att allt åker med. Jag menar inte att alla gick och blev rasister under en natt - jag menar att alla nu på olika sätt var tvungna att förhålla sig till vågen som kom - klara att stå emot trycket, simma mot den eller bara tillåta sig att glida med? 
 
Tiden är också en boomerang. Kasta iväg den du - men var beredd på att den kommer komma tillbaka och då kan du antingen lyckas fånga den eller så kommer den smälla dig i bakhuvudet. (Den uppfattningen om tiden jag tycker minst om är pilen, för ingenting baserat på verkligheten där fler perspektiv räknas in har haft en rakväg framåt. )
 
Det jag menar med boomerangen är att det är viktigt att vi förstår att vår generation kommer ställas inför samma typer av konflikter som tidigare generationer och senare generationer. Historien kommer upprepa sig ett flertal gånger och det bästa vi kan göra är att se till så att slaget inte blir lika hårt. Jag menar - nazismen är inte ett minne blott - de var nazister på Göteborgs gator senast i helgen. Slavhandeln är inte långt bort i tiden, den är i Libyen och utspelade sig för mindre än ett halvår sen. Så dags för lite reflektion och eftertanke - vad är det vår historia har lärt oss? Vilka misstag var det som vi inte fick upprepa? Ekonomin kommer gå upp och gå ner och vad kommer detta få för konsekvenser bland folket? 
 
Historia är också viktigt för att förstå strukturer i samhället. Det var inte så att någon klev fram bakom en husknut och sa "här med finns rasism, transfobi och kvinnohat och en massa andra förtryck som kommer göra livet förjävligt för en stor del av mänskligheten. Hejdå". Nej nej nej. Detta bygger på flera år hundraden och årtusenden av förtryck. För att bara nämna några - det har inte ens gått hundra år sen kvinnor i Sverige fick rösträtt, transpersoner tvångssterialiserades fram till 2013 och människor som överlevde koncentrationsläger är fortfarande vid liv för de var inte alls länge sedan som 6 miljoner judar dog i förintelsen
 
(och ändå går det att se nazister ute på gatorna.)
 
En annan sak jag minns från historielektionen från mina tidigare år var när vi ritade tidslinjer och jag förstod hur liten jag är i de stora hela som vi kallar tiden. Jag är bara tjugo år gammal och världshistorien - om vi ska gå så långt bak till det att jorden blev till så uppskattas det vara 13,7 miljarder år. Om vi ska avsmalna det lite till - den första apan som gick upprätt - Lucy - som forskningen har hittat är 3,2 miljoner år gammal (De är så ogreppbart att jag måste räkna långsamt till tio för att inte få tidssvindel) Avsmalnar det ytterligare - de första civiliserade samhällerna är ca 7000 år gamla. Det är min livslängd - 350 gånger. Det är en väldigt väldigt lång tid. 
 
Huruvida klassamhällen, könsmaktsordning och rasism fanns på den tiden är nog svårt att svara på. 
 
Men med det sagt så är hundra år inte en lång tid. Tjugo är i princip ingen tid alls. Igår är inte ens en milisekund om vi ska räkna till universums livslängd. 
 
Detta kanske inte är de viktigaste när vi ska diskutera strukturer i vårt samhälle idag, tänker ni nu. Nä, kanske inte. Det jag vill göra är bara att vidga lite syn på vår historia och tiden. 
 
Det var så sent som i helgen som jag pratade om detta angående tid och hur utvecklingen springer på så snabbt att vi inte hänger med. Den första bensindrivna bilen kom under 1870-talet, men det var väl först vid början av 1900-talet som den började användas mer av folket. Så bilen är ungefär 100 år gammal. Lång tid tänker ni och jisses vad den har utvecklats tänker ni och oj vad vi har kommit långt - men visst har de tagit sin tid? Bilbälten kom långt senare, trafiksäkerhet och backspeglar kom långt senare. Det har gått hundra år men vi har fortfarande en bra bit påväg till vi når nollvisionen då ingen ska dö i trafiken. Och se till datorn - jag kan minnas de där tjuten som kom när en kopplade upp sig på inernet. Det var mindre än åtta år sen som mina föräldrar sa "du får inte lägga upp bilder på internet! ingen vet vem som kan se dem och komma och kidnappa dig!" och nu ligger de själva uppe med bilder på facebook. Och det märks att vi inte har ordentlig koll på datorn och användandet av sociala medier. Vad gör vi med mordhot och trakasserier på internet? Nätmobbningen? Spridandet av rykten och alternativa fakta? Hur gör vi när alla nyheter blir clickbaits? Vem har tillgång till vilken information? Det finns så mycke outforskad mark som vi inte vet hur vi ska hantera än. 
 
Och de som känns som "evigheter sen" är egentligen inte långt borta. Vi levde inte medan kolonialismen och imperalismen var som starkast - men systemet och strukturerna lever vidare och är aktuella för oss även idag. Kvinnorörelsen som har sitt första avstamp i upplysningstiden och den franska revolutionen - som tog benämningen feminism först år 1892 - är inte heller gammal. Och den där feminismen som var aktuell 1892 är inte alls lika aktuell för oss här idag för på den tiden fanns inga #beachbody eller dickpicks. Däremot hade kvinnan ingen rösträtt och blev aldrig myndig då hon gick från att ägas av sin far till att ägas av sin make. 
 
Vi är långt från i mål. Långt långt långt från i mål. Det vi idag kämpar för kanske låter helt obegripligt imorgon. Kanske har rörelserna utvecklat sig och vi har helt andra medel för att driva vår kamp. Men oavsett vad som väntar oss så får vi aldrig glömma det som har hänt och hur det påverkade oss. 
 
Så mitt tips till omvärlden - lär dig vår historia. Det är omöjligt att lära sig allt - men lite stolpar kan vara bra att känna till. Demokrati kommer ursprunlingen från antika Grekland - men hur såg demokratin ut då? Vad var det Christopher Colombus gjorde - egentligen? Vad fick kolonialismen för följder och hur går dessa att se i vårt samhälle idag? Vad var det för omständigheter i Tyskland som fick nazismen att växa?
 
Läs historia med kritiska ögon - för vem är det som fått skriva historia? Från vems perspektiv? Tänk om? Vem glömdes bort? Vart finns dominoeffekterna? Likheterna? Vad triggade vem? 
 
Mitt favorit citat av Rikard Wolff - som också är en av mina motton - kommer från låten Solkräm - "Läs instruktionerna - även om du inte följer dom" och för att applicerade på detta och göra de mer konkret: lär dig din historia, men du behöver inte följa den när du skapar vår framtid. 
 
 
0 kommentarer

Hej hopp

 
Så vem är då detta? 
 
Är nog inte frågan ni ställer er, skulle jag tro. För om ni hittat hit så är det för att ni antagligen redan känner mig personligen och bara är lite nyfikna på va fan jag öppnar käften för. 
 
MEN eftersom jag vill börja på ny kula så känns det ändå inte annat än rätt att börja med en ny presentation så nu kör vi!
 
Jag heter Maja Svensson. 20 år levda och bosatt i Göteborg. Kommer från Alingsås - men frågar du mig så skulle jag kalla mig för göteborgare alla dagar i veckan. Förtillfället läser jag kursen Teaterstudier på Göteborgs Universitet pga har bananas drömmar om att skriva och regissera pjäser + älskar scenkonst och de lilla självförtroende jag har lägger jag på att tro att "jag kan vara med och förändra scen och teatervärlden för den kommande generationen" (min blogg, min hybris (måste skriva ett inlägg om varför jag känner behovet av att be om ursäkt för att jag tror på mig själv (galna värld)))
 
Förutom teatern har jag också ett intesse för att läsa och skriva. Läser helst skönlitterärt eller essäer. Vart jag befinner mig i mitt skrivande är däremot betydligt luddigare. Skriver på en pjäs just nu och det är det enda jag hinner lägga tid på som är skönlitterärt. Annars är de ju tentor och förhoppningsvis en framtid då jag skriver mycket i detta forum. 
 
Första gången jag själv identifierade mig som feminist så var jag 14 och hade läst en artikel om att inte raka bort sitt könshår. 
 
Jag är mest inriktad på en intersektionell feminism, queerfeminism och tror på feminism med socialism. 
 
Men snälla - låt oss inte fastna och köra in oss på etiketter. Mitt "motto" i livet är - Livet är generöst mot den som är öppensinnad. För att kunna utveckla feminismen krävs det att vi har en öppen feminism som prövar och låter oss testa nya teorier och analyser. Ska skriva ett längre inlägg om detta också. 
 
Huruvida jag har hjärtefrågor eller inte tycker jag är en svår grej att svara på. T.ex ser jag - som erafarenheter av att vara tjock - kroppsaktivismen och att upplysa folk om hur fettfobi funkar som två frågor som dels påverkar mig själv mycket i mitt privatliv och som jag också har mycket kunskap. Sen skulle jag inte påstå att jag tycker att det är den viktigaste frågan på jorden just nu , t.ex. hur vi förstör planeten med våra föroreningar och det dödliga våldet från machonormen känns ju också jävligt viktigt. Tyvärr har det uppstått någonslags idé om att de inte går att driva fler kamper samtidigt - att vi alltid måste värdera och jämföra. "Varför skänker du pengar till dom när det här är mycket viktigare?" och "hur vågar du säga att du är förtryckt? då skulle du bara veta hur jag har det - våga inte gnälla" känns som två argument som gått upp tydligt under senaste månaden. Ska nog skriva ett inlägg om det här med. 
 
Okej nu blir detta verkligen ingen presentation utan mer bara en rad av "Maja ger hintar om åsikter hon har och texter hon vill skriva". Känner att vi måste lätta upp stämningen lite så vi kör tre snabba frågor och sen får de vara nog. 
 
Ditt stoltaste ögonblick som feminist 
- När jag gick fram till scenen tillsammans med Gudrun Scyman på Homepartyt som vi i SchillerskaFeministerna höll i och alla i publiken bara storjubla. Jag vet att det var för henne dom jubla, men det var jag som hade huvudansvaret för hela grejen och över 200 pers var där för att lyssna. De var häftigt. Mer än häftigt. 
 
Ditt jobbigaste ögonblick som feminist 
- Jag kan ju verkligen inte argumentera eller föra debatt mot cis-män som har inställningen att inte lyssna. Jag känner mig lika liten varje gång och otillräcklig. Spelar ingen roll hur många böcker och teorier jag läst, statistik jag har koll på eller erfarenheter i bagage. Väljer han att höja rösten, göra en aggressiv rörelse eller bara förolämpa mig genom att kommentra mitt utseende eller tala om för mig hur dålig jag är så är jag trött och ledsen i flera dagar efteråt. 
 
Det bästa med att vara feminist 
- Än combo av att hitta människor som förstår och som jag kan känna mig trygg med och att samtidigt bidra till en förändring. 
 
Jag blir lätt stressad av att hänga förmycket på internet, så förutom den här bloggen så är jag enbart aktiv på instagram under @paradismaja. Vill ni komma i kontakt med mig privat så svarar jag på min facebook (där ni har mig om ni känner mig) eller mejl maja.svensson77@gmail.com 
 
 
0 kommentarer

En liten Maja satt framför en dator och funderare över patriarkatet

Nu blev jag nervös inför ett tangetbord. Finns det en skrivar-motsvarighet till scenskräck? 
 
Men vi kör ändå. 
 
Ska jag börja med ett hej? 
 
Hej! 
 
Mitt nyårsmål inför 2018 var att angagera mig mer politiskt. Och den första följdfrågan som döck upp var Hur då? och Varför då? Jag är ju bara en liten guppiefisk i ett stort hav. 
 
Men well, de havet håller på att förstöras pågrund av föroreningar, tjuvfiske och farliga mängder av koldioxid i atmosfären. Så vill jag leva lyckligt och gubba på i mitt hav utan att simma in i diverse nät och oljefläckar så har jag inget annat val än att ta mitt ansvar och bidra till förändringen. 
 
På frågan hur så har ni svaret mitt framför näsa - Paradis-Maja ska börja blogg mer och lägga sitt fokus på feminismen, den intersektionella analysen, aktivismen, riksdagsvalet 2018, patriarkalastrukturer etc etc (i all oändlighet). Valet ligger sju månader bort, vi är mitt inne i diskussionen om vad #Metoo ska leda till för förändring och precis som det var varit under föregående årtusenden så lever vi fortfarande i ett patraiarkat - är det inte
dags att Höja Våra Röster För Att Höras nu så vet jag inte när. 
 
Så. Vad ska du skriva om - mer sepcifikt?
Jag tänker skriva om det som landar framför mina fötter. Fruktansvärt tråkigt svar men enkelt för att inte stänga in mig i ett hörn. Men eftersom jag inte är en tråkig person så ska jag väl skriva några riktlinjer/stödord som jag tänker förhålla mig till - feminism, miljöfrågor, litteratur, scenkonst, intersektionalitet, essäer, begrepp, partipolitik, kroppsaktivism, historia, populärkultur, psykiskohälsa, mens, queerteorier, fettpositivism, strukturer, veganism, machokultur etc etc (i all oändlighet).
 
Det jag inte kommer skriva om/delta i 
 - Alla typ av drev mot offentliga personer. Jag är inte intresserad av att smutskasta och sänka andra människor. Och innan du hinner ställa frågan så ja, konstruktiv kritik är en annan sak och självklart kommer jag ställa mig kritisk och inte bara måla regnbågar över allt jag ser. Jag har bara svårt att se på vilket sätt drev, mobbning och kritik som gränsar till näthat kan bidra med till kampen i det stora hela. 
 - Jag tänker inte heller vara med i "chattdebatt". Min upplevelse av dessa är att medmänskligheten ofta försvinner i text. Ska jag debattera/diskutera med någon så vill jag se dennes kroppsspråk, mimik och helst hålla en regelbunden ögonkontakt. I sociala medier är det lätt att känslouttryck går förlorade och vi misstolkar varandra. Emojis i all ära, men inget slår ögonkontakt.
 - Jag är inte heller påläst i alla ämnen eller har tolkningsföreträde i alla ämnen. Det betyder inte att jag inte tycker det är viktigt att prata om! Så istället för att jag ska sitta här och tycka till så kommer jag bara tipsa, länka och lyfta dom jag lär mig ifrån. 
 - Det har nog aldrig i världshistorien hänt att någon tryckt sig in här för att läsa mina dikter/skönlitterära texter. Men om det nu är någon som gjort/gör det så vill jag säga sorry sorry. De kommer ej att publiceras här mer. Säger inte aldrig - jag kommer säkert publicera min egen poesi om den är politisk av något slag. Detta beror på att jag valt att i framtiden lägga min "kreativa energi" på större projekt. 
 - Det kommer inte heller bli så värst privat här. Personligt yes - inte privat. 
 
Varning! Det jag kommer skriva nu kommer låta hybris. Men låt mig. 
 
Vill NI höra av er till mig med hejarop, kärlek, kritik eller önskemål så please, be my guest! Skriv i vilket forum som helst. (Men eftersom jag som tidigare nämnt inte tänker ta "debatt" i kommentarsfält så får kritik och diskussion tas i privatchatt eller över en fika)
 
Vill komma på ett fräckt avslut att köra på men i brist på detta får ni ett 
 
Hejdå!
 
0 kommentarer