paradismaja.blogg.se

Det som jag går och gräver i just nu är det där med att skilja på konstnären och dess verk. Går det? Ska vi göra det? Kan en nazist skriva en jättebra skönlitterär bok som är okej att läsa utan att ekonomiskt stötta författarens åsikter? Och kan en uttalad feminist och antirasist göra vad som helst i konstväg utan att bli kritiserad för ”hen är ju feminist”? Eller blir det tvärtom, att måste en feminist alltid bedriva aktivism genom sin konst eller kan inte bara konsten få vara just konst och bara tala till allmänheten utan att ha med politik att göra? Kan jag tycka en film är bra trots att producenten är en våldtäcksman? 

På folkhögskolan sa vår lärare redan inför första textsamtalet att ”ni måste skilja på text och författare!!”. Han menade att det vi skriver kommer från vår fantasi och att därför kan ingen anta att det är verkliga händelser. 

Men sen så hade vi dom där textsamtalen och allt blev väldigt personligt, privat och politiskt för jag tror, att oavsett vilken typ av konstform du arbetar med, så är det svårt att skilja på dig själv och ditt arbete. För att få fram en konstnärlig process så måste du alltid på något sätt utgå ifrån dig själv. Måste ju inte vara en verklig händelse. Men!! Det du producerar kommer alltid komma ifrån DIN fantasi som på något sätt har sitt urpsrung från dina upplevelser och känslor. Det får inte att undgå.

Sen så har vi hela diskussionen ”allt är politik”. Och ja, jag tror det. Nästan allt iallafall. Vi väljer yrken baserade på inkomst baserade på vilken status vi haft i samhället, vilka möjligheter vi fått genom t.ex. vad våra föräldrar har haft för förutsättningar till att utbilda sig och sen få ett högbetalt jobb. Livet ser annorlunda ut för oss beroende på vilka förtryck vi tvingats uppleva och/eller våra möjligheter till att få våra röster hörda i t.ex. klassrummet. Vad vi väljer att köpa för produkter i affären påverkar om vi t.ex. stöttar bönder som sysslar med ekologiskt och schyssta arbetsförhållande eller om vi hjälper till att normalisera mejeriindustrin. Vem vi blir kära i kan vara knepigt om vi riskerar dödsstraff för det i vissa delar av världen eller om vi har föräldrar som har svårt att acceptera våra val av partners. Vilken bil vi kör påverkar koldioxidutsläppen och isbjörnarnas liv och flera tusen olika arter i regnskogen. 

Allt är, mer eller mindre, politiskt. 

Så. Går det då att göra konst som inte är politisk?

Nej. Det tror jag inte. Av samma anledning som jag tror att du inte kan käka frukost utan att kunna göra en politiskanalys över vad som ligger på din tallrik. 

Men då till det mer intressanta som jag står och grunnar på - måste du ta hänsyn till den politiska faktorn? 

Kan jag se den där sexistiska actionfilmen utan att ta peka ut orimligheten i att det bara finns med en kvinna i ett cast på typ 30 pers? Kan jag läsa den här boken och anse den välskriven när jag vet att författaren sympatiserade med nazisterna under andra världskriget? Kan jag vara del av ett verk som jag anser krocka med mina egna värderingar? 

Här finns det inget lätt svar. Jag skulle snarare säga att det är alldeles för komplext att jag till och med vill kräva att varje enskilt verk får bedömas för sig. 

Men jag har vissa tumregler som jag försöker för hålla mig till. 

Det är svårt att kritisera en enskild individ allt för hårt, då vi alla praktiskt taget alltid är en produkt av tiden vi lever i. Jag vet att Selma Lagerlöf stöttade rasinstituet i Sverige som var verksamt under hennes levnadstid. Men då, i det klimatet ansågs inte det något konstigt, hon stöttade vetenskapen och då på den tiden så var det vetenskapen. Selma stöttade också kvinnokoperativet i Stockholm (de som fröken friman storyn är baserad på), levde i lesbiska relationer trots att det var förbjudet och var första kvinnan att få nobelpris i litteratur. Nu vill jag inte ursäkta Selma och säga att det är okej att stötta rasbiologi bara för att du är duktig på andra saker. Det jag menar är - om vi får reda på att träningshysterin och alla bantningsdieter leder till att männskilgheten är påväg att dö ut så kommer jag inte spotta dig som följer det nu i ansiktet när det händer, för allt du gör är att leva efter dom normer som finns i samhället idag. Hänger ni med mig? Ja vi är individer med eget ansvar, men vi är också ett flockdjur som är beroende av bl.a. saker som det kollektiva medvetandet, massmedia och känslan av tillhörighet. 

Så alltså - alltid ta hänsyn till tiden då verket kom till världen. 

Annat är också att jag själv gjort val i livet. Val och riktlinjer som jag försöker leva efter. T.ex. har jag valt att avstå från kött för köttindustrin och dess konsekvenser är något jag inte vill stötta. Jag är också feminist och försöker att se strukturer ur samhället med en blick av intersektional analys. Jag är också en del av queercommunityn och vill därför särskillt stötta mina syskon i deras kamp för att få existera och synliggöras. Jag är också en *host* manshatare *host* som väljer att försöka ta del av kvinnor och icke-mäns upplevelser i första hand. 

Okej jag kan fortsätta hela kvällen och läsa upp mina såkallade ”riktlinjer” men jag tror ni fattar nu. 

Mina riktlinjer är då guiden till vad jag själv kan stå ut med när jag försöker hitta mig fram och hitta guldkornen i patriarkatets djungel av elände. 

Sammanfattningsvis vart jag står i frågan: jag tycker att allt är politik. Men det går att förbi se det och se runt det - bara om jag fortsätter att vara medveten om att jag ser förbi det och inte blir blind för förtryck och orättvisor. Om jag hela tiden skulle tänka allt som politik skulle det inte dröja länge innan jag blev galen. Skulle jag bortse från mina politiskaanalyser skulle jag inte stå ut med mig själv. Resultat: en kompromiss för att kunna överleva i patriarkatet.