Kanske är du vuxen när du går upp tidigt på morgonen för att åka iväg till skitjobbet och tjäna dina skitpengar som du tydligen behöver för att klippa navelsträngen och ge dig ut i världen. Helst ska du sitta ensam på morgonen och äta torra flingor och vänta på sällskap men inse att du kommer inte få något sällskap för övriga familj har sovmorgon eller är lediga eller bara inte så sugna på sällskap för ni har sällskapat vid frukost nästan varje dag i hela era liv så familjen har liksom tröttnat på det. Så där sitter du ensam och kanske lyssnar på radio för att inte känna tystnaden. Du kollar på klockan och blir lagom stressad och sen mår du lite illa för du vill verkligen inte gå till jobbet idag för det är jobbigt och du är stressad och du gråter men du är vuxen nu och vuxna skolkar inte. Du har ansvar nu mycket mer ansvar än vad du bett om.
Sen vänta på belöning nej du menar lönen. Men när lönen kommer ler du i några sekunder och sen undrar du om detta är livetsmening och om du i så fall blivit lurad för allt du ser är siffror. Men föräldrar ler och säger möjligheter möjligheter pengar är möjligheter och du kräks i din egen mun för det du vill ha är något annat än pengar men du är samtidigt tacksam medan du gråter för du ska jobba imorgon igen.
Kanske är det friheten som smakar egenbetald mat och valmöjligheter. Det finns så många val och inget är rätt men inget är fel heller så du står och tittar på pest eller kolera och tvekar så mycket att då får magkatarr. Du köper omeprazol och i väntan på att dom ska värka försöker du lyssna inåt men du inser snabbt att du inte längre har något inåt för du förlorade det under grupptrycksåren. Riktar ditt fokus utåt och lyssnar på kören i bakgrunden och det är en dålig kör för alla sjunger i olika stämmer på olika sånger i olika takter och du är nu mer förvirrad än förut. Det låter som ett tåg längre bort i tunneln och du tänker inte längre på att hoppa framför tåget för du har passerat svart och svår fasen i ditt liv nu handlar det istället om att lyckas hoppa på i farten för tåget är egentligen tiden och tiden stannar inte för någon. Väl på tåget ska du känna dig fri men du känner dig mer fångad än någonsin.
Hjälp snälla hjälp hör du folket i vagnen skrika men du är inte kapabel till att hjälpa för du behöver hjälp själv och ingen kan hjälpa dig för alla behöver hjälp och ingen får hjälp.
Nästa station bär namnet framtida studier och du hoppar av och känner hemlängtan till livmodern där allt var tryggt och trångt och förjävligt men du hade vant dig vid den smärtan. Här är alla duktigare snyggare och starkare än vad du är och du känner dig ynklig och dum och du vill helst lägga dig ner under en filt tills alla hjärnspöken gått och lagt sig. Men är det hjärnspöken eller sanningen som skriker dig i örat och spottar på dina allt för stora skor frågar du själv dig när du står bland hyllorna i den lokala matbutiken och försöker välja mellan ekologisk eller budget. Alla dessa vuxenval gör dig lite tokig så du går och köper dig en napp för att sen gå hem och låsa dörren.
Kanske är vuxenlivet att ta striden och stå på sig och orka när du egentligen inte orkar. Men sen skrattar du och behöver rätta dig själv för du är ju trots allt inte vuxen på riktigt. Du är typ de dom kallar ungavuxna alltså nybliven vuxen alltså bebis slash fejkvuxen som lever självständigt på egna pengar men ändå har problem med att göra budget och tänka ekonomiskt och få ihop det utan att fråga efter hjälp så du är egentligen ett förvirrat barn som får för mycket ansvar.
Du förbereder dig på att flytta runt och inte kunna planera framtiden men du fattar inte hur du ska lyckas göra det när allt du drömmer om är någon slags trygghet i vardagen som hjälper dig att inte få magkatarr. Den här fasen är en del av livet tänker du och skriker dumma dumma fas när tar du slut när ska jag få vara lycklig och fri utan förvirring. Du frågar en riktig vuxen som är gammal och klok som svarar att det inte är någon dum fas utan ett ständigt livstillstånd du har tills du dör för det är så det är att vara människa.
Du googlar om det går att kliva in i livmodern och aldrig bli född för detta är alldeles för mycket ansvar och du gråter igen för tredje gången idag.