Har du en rygg
Har du en rygg så är du en bok vars sidor jag vill läsa.
I sprickorna på dina hälar ser jag marken du gått på. Den plastiga heltäckningsmattan i ditt lekrum där du lärde dig att gå syns på dina trampdynor. Smutsen mellan tårna hos ett barn om sprungit barfota sen sitt första steg.
På ditt knä ser jag ärret från första gången du föll. Det är otäckt, minst sju centimeter långt, men inte längre ömt. Från kant till kant går det i en ljus lila nyans som döljer bokstäver i sitt gap. Här läser jag och ser för mitt inre öga hur du såg ut då, när allt var trasigt och din lilla värld var dränkt i blod och tårar.
När du klär av dig för mitt öga lägger du dina händer över dina lår och i rörelsen berättar du att du skäms. Där finns gropar i fasaden du inte vill att jag ser. Rosa bleka sträck som går över låren och upp på magen som små floder dit ritade på din hud. När jag låter min hand följa dess ström säger du att du hatar dom. Hur floderna inte borde få finnas. Hur du önskar att groparna inte fanns. Under ytan känner jag styrkan från de muskler som burit dig. Tagit dig med på alla äventyr och låtit dig springa i gräset. Jag säger att jag älskar dom, dina lår är starka och vackra när du låter mig vila mitt huvud på dess yta.
På din bröstkorg lägger jag min kind och hör livet slå innanför skölden av hud. I hjärtslagen hör jag namnen på alla människor du älskat. Ditt hjärta slår för dom som funnits, ditt hjärta slår för mig och ditt hjärta slår för alla dom människor där ute på gatan som du ännu inte upptäckt.
Din rygg är inte längre rak. Du har burit vintergatans alla bördor på dina axlar och jag kan se det på din krokiga hållning. När jag läser alla berättelser mellan dina ryggkotor kan jag inte låta bli att undra vart all din styrka kom ifrån. Hur orkade du bära så många människor och då samtidigt klara av att bära dig själv?
I dina handleder ser jag människans ondska. Här går rakbladsvassa ord genom din hud och jag läser om dom gångerna då du nästan inte orkade. Där fanns antagonister i ditt liv som nästan vann. Hjärnspöken som plågade dig, människor som högg dig och en värld som inte tog emot dig. Men nu är sträcken på din hud bara blekta ärr och en påminnelse om tiden som gått och såren som läkt.
När jag tar ditt ansikte mellan mina händer ser jag hur dina läppar formar lyckan. Bara en människa vars resa burit med sig så många vackra upplevelser där skrattet fått ta över befälet kan åstadkomma ett sådant leende. Trots svåra tider har du låtit hoppet vara din kompass som styrt dig genom livets äventyr. Jag låter mitt finger glida över dina läppars konturer och känner hur ditt skratt känns mot min hud.
I dom fina linjerna runt dina ögon läser jag sidantalen. Där finns så många år som passerat och så många berättelser att ta del av. I dina ögon vilar ett lugn som bara finns hos den som vet hur det känns att leva.
Du är boken jag aldrig kan lägga ifrån mig. Jag kan läsa dig så många gånger och alltid upptäcka nya ord och bokstäver som gömt sig i din hud. Hela ditt liv står skrivet i ditt skin och jag ser det som ett privilegium att få läsa dina ord.
I sprickorna på dina hälar ser jag marken du gått på. Den plastiga heltäckningsmattan i ditt lekrum där du lärde dig att gå syns på dina trampdynor. Smutsen mellan tårna hos ett barn om sprungit barfota sen sitt första steg.
På ditt knä ser jag ärret från första gången du föll. Det är otäckt, minst sju centimeter långt, men inte längre ömt. Från kant till kant går det i en ljus lila nyans som döljer bokstäver i sitt gap. Här läser jag och ser för mitt inre öga hur du såg ut då, när allt var trasigt och din lilla värld var dränkt i blod och tårar.
När du klär av dig för mitt öga lägger du dina händer över dina lår och i rörelsen berättar du att du skäms. Där finns gropar i fasaden du inte vill att jag ser. Rosa bleka sträck som går över låren och upp på magen som små floder dit ritade på din hud. När jag låter min hand följa dess ström säger du att du hatar dom. Hur floderna inte borde få finnas. Hur du önskar att groparna inte fanns. Under ytan känner jag styrkan från de muskler som burit dig. Tagit dig med på alla äventyr och låtit dig springa i gräset. Jag säger att jag älskar dom, dina lår är starka och vackra när du låter mig vila mitt huvud på dess yta.
På din bröstkorg lägger jag min kind och hör livet slå innanför skölden av hud. I hjärtslagen hör jag namnen på alla människor du älskat. Ditt hjärta slår för dom som funnits, ditt hjärta slår för mig och ditt hjärta slår för alla dom människor där ute på gatan som du ännu inte upptäckt.
Din rygg är inte längre rak. Du har burit vintergatans alla bördor på dina axlar och jag kan se det på din krokiga hållning. När jag läser alla berättelser mellan dina ryggkotor kan jag inte låta bli att undra vart all din styrka kom ifrån. Hur orkade du bära så många människor och då samtidigt klara av att bära dig själv?
I dina handleder ser jag människans ondska. Här går rakbladsvassa ord genom din hud och jag läser om dom gångerna då du nästan inte orkade. Där fanns antagonister i ditt liv som nästan vann. Hjärnspöken som plågade dig, människor som högg dig och en värld som inte tog emot dig. Men nu är sträcken på din hud bara blekta ärr och en påminnelse om tiden som gått och såren som läkt.
När jag tar ditt ansikte mellan mina händer ser jag hur dina läppar formar lyckan. Bara en människa vars resa burit med sig så många vackra upplevelser där skrattet fått ta över befälet kan åstadkomma ett sådant leende. Trots svåra tider har du låtit hoppet vara din kompass som styrt dig genom livets äventyr. Jag låter mitt finger glida över dina läppars konturer och känner hur ditt skratt känns mot min hud.
I dom fina linjerna runt dina ögon läser jag sidantalen. Där finns så många år som passerat och så många berättelser att ta del av. I dina ögon vilar ett lugn som bara finns hos den som vet hur det känns att leva.
Du är boken jag aldrig kan lägga ifrån mig. Jag kan läsa dig så många gånger och alltid upptäcka nya ord och bokstäver som gömt sig i din hud. Hela ditt liv står skrivet i ditt skin och jag ser det som ett privilegium att få läsa dina ord.