Två månader
Nu är det mindre än två månader kvar tills jag flyttar till Gotland. Tvärs över landet till en liten, liten stad på ungefär 500 invånare. När jag nu sitter och räknar ner dagarna känner jag en hel blandning av känslor - spänning, nervositet och sinnesförviring. Det är obegripligt, så långt ifrån men nu alldeles tätt inpå. Jag städade min garderob imorse och för en sekund slog det mig att jag snart måste välja bad för kläder jag ska ta me mig. Jaha, tänker ni, det är väl ganska självklart att du måste ta med dig kläder? jo det är klart att jag begripper, men att jag ska ta med mig dom här kläderna, att denna tröja jag håller i min hand snart kommer befinna sig 451 kilometer hemifrån. Det är en lustig känsla. Obeskrivbar.
För er som inte hänger med i svängen så vore det väl kanske på sin plats att ge en mer utförlig beskrivning över vad det är som kommer hända.
27 augusti lämnar jag Alingsås med bil tillsammans med min familj. Allihop ville dom följa med mig ner - för dom en utflykt - för mig ett äventyr. Den 28 hjälper dom mig inhandla diverse nödvändigheter som kan tänkas behövas under min vistelse - så som diskmedel, toapapper, tandkräm - och sen släpper dom av mig på skolan. 29 augusti klockan 10:00 ska vi samlas för då börjar skolan.
Jag ska gå på Gotlands folkhögskola som ligger ute på Fårösund. För att ni ska få någon slags uppfattning så är det på toppen av Gotland med ungefär 1 timmas biltur till Visby. Jag kommer bo på ett internat, frukost och lunch ingår fem dagar i veckan och kvällsmat och mat för helgen fixar jag själv. Jag bor i eget rum med toalett och kök. Internatet är nyrenoverade gamla militärbaracker och ligger bara ett stenkast från havet.
Jag ska gå Skrivarlinjen - utbildning för skönlitterärt skrivande. Varför valde jag detta och varför just på Gotland? Jo, jag fastnade extra mycket för Gotland av många anledningar. Dels för att en viktig del av kursen var just höguppläsning, lära sig tala inför en publik och sätta retoriken på plats. Fast att skådespelar-ådran klappar en aning lugnare hos mig nu så finns den fortfarande kvar och gör sig påmind. Jag älskar att läsa texter högt då det tillför liv till orden på ett helt annat sätt. Jag valde också Gotland för att det var den enda folkhögskolan där det stod klart och tydligt att Genusvetenskap ingår. Om jag ska bli en textförfatare av något slag kommer det för mig vara viktigt med genusperspektivet. Dom som jobbar på skolan verkar vara duktiga, det finns många roliga moment som ingår och jag tror att deras sätt att studera och lära ut passar mig bra. Jag skulle ljuga er upp i ansiktet om jag inte erkänner att jag också vill flytta dit för den fina miljön. I detta bittra Alingsås börjar jag tappa all min inspiration och motivation. Mina sinnen behöver en friskfläkt som vädrar ut gamla tankar och får nya vindar att sätta liv på både tankar och känslor. Jag börjar misstänka att den här stan hemsöker mig.
Så varför skrivarlinje?
- Jag är inte skoltrött - tvärtom. Jag kan inte stå ut med tanken att redan skaffa mig ett riktigt jobb. Jag behöver lära mig grejer, massa med grejer innan jag slår mig ner i yrkeslivet.
- Jag har under senaste åren fastnat med näsan i litteraturen och pennan i skrivblocket. Det känns som att huvudet är så fullt att enda sättet att avbelasta är att få ur mig alla orden på ett papper. Om jag då kan få ur mig alla orden på ett mer polerat och vårdat vis skulle ju det vara till sin fördel.
- Det känns alldeles för pinsamt att erkänna vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har vågat säga det högt till två personer varav en av dom gett mig det tveksamma ögat. Jag vill inte lägga någon ribba och få mig att verka märkvärdig på något sett så enklare att bara sitta tyst. Men för att ge er någonting kan jag avslöja att ett år på denna skolan skulle räknas som en god erfarenhet.