Krånglar till det självklara

Brist på KaSam. Brist på tillhörighet jag skriker SLÄPP IN MIG. Jag förstår att det finns en anledning till att jag inte kommer in. Tänker att det bara är en dålig tid. Bara en tid då många saker händer på en gång. Jag minns att jag tänkte att livet tog slut efter studenten. Nej det var bara stabiliteten. Det här ska vara åren jag pratar om som gammal. Perioden då allt var möjligt för jag var ung vacker och älskad av alla men det känns inte så. Det känns så fast motsatsen. Fel ful och hatad av en klar majoritet för som redan konstaterat är jag en som tittar på utifrån. I ett akvarium. Jag är en fisk. Simmar omkring och betraktar dom knäppa människorna utanför min tank. Är inte medveten om vattnet. Är inte medveten om att jag har drunknat. Ligger platt på sanden och väntar på att någon ska dra upp mig. Väntar på att någon ska ge mig lite mer anledning att kliva upp ur sängen. Vill inte kliva upp för min egen skull. Vill leva för andra människor. Vill att andra människor ska se mig och be mig följa med ut och dansa. Dessa människor ska inte tycka synd om mig. Allt är på fria villkor utan några lån eller tillfälligheter som håller oss samman. Jag vill se driv och passion. Eller det behövs inte. Jag vill att någon ska ringa och fråga vart jag är vad jag gör och varför jag inte kommer hem när det är mörkt. Jag skulle svara att jag inte kommer hem för att jag inte hittar dit. Borttappad och kvarglömd i en hittegodslåda på hundraelfte våningen i ett hus långt ute i skogen där ingen bor. Kallt ruttet och ensamt men med åren har jag lärt mig att trivas. Allt som krävs är nyponsoppa och starka bedövningsmedel som får mig att glömma bort att jag är en eremit. Dömd till evigt lidande i evig ensamhet. Tills en dag då någon knackar på min dörr och erbjuder mig ett handtag famntag klapp eller kyss. Och jag svarar klapp för jag vågar inte kyss vågar inte slänga mig in i en massa känslor som innebär en relation där jag är den som bryr sig mest. För det är det jag gör. Lagar maten till ingen som kommer hem. Försöker att inte bädda sängen för att inte bli besviken när alla jag älskar har funnit någon som är bättre på känslohantering. Någon som inte gråter till alla låtar som spelas på radio. Någon som inte är en belastning för ryggen och hjärtat. Helst ska det också vara någon som är vackrare att titta på och bär på betydligt lättare sinne. Jag önskar jag var en sådan som inte krånglar till det självklara. Jag har ju tryckt in ditt nummer varje dag sen vi sågs sist men trycker aldrig grön lur för tänk om jag stör dig i ditt mycket vackra liv där saker glider in på silverfat. Där allt är gjort av roséguld och du som ligger lyckligt på en sammetskudde med diamanter i håret. Hur kunde jag vara så dum att jag tror att du kommer ihåg lilla mig. Jag som skar sönder dina visioner och tog död på dina guldfiskar. Alla runtomkring oss hatade mig för jag var inte en i klubben. För att gå med i klubben krävdes någon slags värdighet och min värdighet har jag tyvärr sålt för ett rimligt pris straxs efter min födsel. Den var ändå ingenting för mig. Jag går med på allt. Ni får böja min ryggrad åt vilket håll ni vill bara jag får vara med och leka på svartklubbarna. Häll er öl över mitt bröst så det blir som ett dopp. Efter alla som sårat mig dvs gett mig vad jag förtjänat så behöver jag få bli pånyttfödd. Med min nya kropp ska jag springa över ängarna och leta efter grenar där jag kan snubbla. När jag faller till backen ska jag tänka på dig och undra varför du aldrig hörde av dig. Jag ska tänka på dig och undra varför du slutade bry dig om mina åsikter. Jag ska tänka på dig och undra hur din hand ser ut när du vinkar adjö till vårt gemensamma liv. I min sista tid där jag ligger döendes ute på ängen ska jag fortsätta undra vad det var jag gjorde för fel.




0 kommentarer

Stormen

Efter det var de bara andningen som fanns kvar

av allt som varit jag. 

0 kommentarer

Meningar hör inte alltid ihop

En dag ska vi finna varandra på nytt. Mitt i folkträngseln ska du stå och jag ska se dig i från andra sidan lokalen och jag ska skrika och skrika och skrika tills du aldrig slutar att se mig. 




Låt inte ditt slitna hår bli en del av din personlighet. 



Egentligen hatar jag bara mig själv 
för att jag inte förstod 
hur mycket du behövde mig
när din himmel föll

och jag drunkna.


Ta mina pengar. Ta min tid. Ta min kraft. Förvandla mig till flyttandeform. Låt mig släcka er törst. 

0 kommentarer