En blodig recension

 

Här har vi henne - min pärla! 

 
 
Jag köpte min lille menskopp i slutet av december förra året och har nu testat den igenom tre mensar (pga pcos får jag mens lite färre gånger en genomsnittet). Nu tycker jag att det är dags att kliva fram i rampljuset och säga vad jag tycker! 
 
Första dagen med menskopp var inte särskilt kul. Första gången jag satte in den så gick det på andra försöket, sen gick jag på toa och kolla om det läkt cirka 7 sjunger under tre timmar. Jag blev orolig att jag fört in den för långt eller att den inte vidgat sig tillräckligt - kanske bifogad grej att vara orolig över eftersom det var det "menskopp-sidorna" på nätet varnade för. 
 
När jag drog ut den var det blodbad. (Hoppa detta stycke om du tycker att det är jobbigt med detaljer) Jag hade mensblod över hela handen och eftersom jag inte vinklat koppen när jag tog ut den så lyckades jag spilla en massa blod på golvet. Notera: jag befann mig på skolans toalett under kortrasten och hade en kvart på mig tills vi skulle börja igen så stressen och pannsvetten var total. Jag tog WC-papper i stora mängder och började torka av och göra rent alla blodfläckar på mig själv, golv, handfat och toalettstol. När det väl var klart var det dags att försöka få in den igen. Jag vride och vände på mig tills jag blev tokig.  Den ville inte in. Det gick inte. Jag sköljde av den och la ner den i sin lilla påse och gav upp. 
 
Men jag ger fan i att ge mig. På't igen. Jag försöker igen nästa dag, det tar lite tid men så vart den i. 
 
Därefter har det bara rullat. Jag använde en binda under första mensen med menskoppen bara för att försökra mig om att den inte läkte, men förutom den fjutingen så är jag nu fri från både binder och tamponger. Göttigött. 
 
Eftersom att jag tycker att det här är en jävlar i mig bra produkt så ska jag nu försöka sälja in den lite - 
 
 - Billlllllllllllllligt. Billigt och åter Billigt! Jag köpte min på apotea.se, minns inte exakt vad den kosta men runt 200kr. Jag har hört folk som köpt sina för billigare och det tror jag säkert inte är svårt att hitta, men efter att ha googlat och kollat omkring på olika märken så tyckte jag att Organicup lät bäst. Vegansk och fri från kemikalier. Sätter in en liten länk här för att promota och för er som är sugna på just den jag valt - 
Okej, så även om nu 200kr kan låta dyrt, så är det inte dyrt i det långa loppet. Om du köper femton förpackningar tamponger (16st drygt 29kr) så kommer du lägga ungefär 440 kr om året. Om du då räknar för fem år så blir det 2200kr. Då är det betydligt billigare att lägga dryga 200kr på en menskopp som räcker i fem år. 
 
- No waste. Inte en massa onödig tillverkning av tamponger och bindor som slängs. En person som mensar slänger ca 30kg tamponger/bindor under sin livstid. Med menskopp blir det ungefär 30g. 
 
- Talat från egna upplevelser, men min framstjärts livsstandad är betydligt mer human nuförtiden. Jag var en tampong användare pga står inte ut med doften av binda/smidigare med tampong. Och tampongen sög ju upp all vätska så det blev torrt och en torr fiffi vill ingen ha för det ökar risken för både det ena och det andra infektionsmässigt. Med menskopp är det no-worries för TSS och dyra intimtvättar. 
 
- Jag tycker det häftigaste är hur jag lärt känna min egen kropp. Jag vet hur mycket jag blöder och vid vilka tidpunkter under mensen jag ska akta mig för. Full koll på hela systemet. Nice. 
 
- Den räcker ju som sagt upp till 12 timmar. Gött att ha mens utan att ständigt hålla ett öga på närmaste toalett. 
 
Så invenstera. Läs på lite mer om det känns bekvämt och tänk på saken. Alla är olika och jag har full förståelse för att menskoppen inte är bäst för alla, men med tanke på hur fördelaktig den är så skulle jag ändå rekomendera att alla iallafall testar den. 
 
1 kommentar

# I provrummet

I början av puberteten, jag var kanske 13?, minns jag hur jag stod inne i provhytten på Hm i allum. Jag skulle köpa jeans, men som liten och oerfaren bland hyllorna hade jag ingen aning om vad storlekar och passformer var för något. Jag tog ett par jeans i alla storlekar och prövade dom, men inget par kunde gå över mina lår. Slet, brottades och kämpade utan resultat. Efter många och långa minuterar sjönk jag ner på marken och grät. Jag trodde att jag var världens största misstag. 


Hela högstadiet gick jag i kläder som var för stora eller för små. Stora tröjor som hängde och slängde, byxor som satt så hårt i midjan att jag fick ont i magen eller satt så löst att dom nästan trilla av. Bh var ju omöjligt på alla sätt. Att prova kläder var inte min grej. Ännu jobbigare blev det när kompisar stod i hytten bredvid och suckade och kallade sig själv "tjocka" och fula". Jag förståd att jag var tjock, och jag förstod att det var något negativt: jag kom att förknippa kläder med ångest och provhyttar med panik och jämförelse. 


Något äldre och jag började handla kläder själv eller med vänner som inte var så snabba på att slänga ur sig något elakt. Jag fick också hjälp av mamma med att beställa hem kläder på internet så jag slapp hela provhyttsångesten. 

Det var först i gymnasiet som jag fann ett stort intresse för kläder och stil. Jag fick snabbt upp ögat för vilken typ av kläder jag ville ha (gråskalan, mycket svart, svart/vit mönstrat, aldrig jeans) och klädaffärer som sålde plagg som var rimliga i storlekarna. Jag befann mig i en trygg miljö där det fanns möjlighet att prova på och finna sig själv. Jag hittade också hem till kroppspositivismen. Ett stort steg för mig var när jag insåg att det är företagen och kapitalismen som det är fel på, inte min kropp. 

Nu har jag en väldigt sund relation till provhyttar. Jag provar bara kläder med folk jag vet aldrig skulle lägga elaka kommentarer och om ett plagg inte skulle passa rycker jag på axlarna och ifrågasätter varför dom inte säljs i större storlek. Sen, i och för sig, så spenderar jag inte så mycket tid i provhyttarna längre. Jag har i princip inte handlat kläder på ungefär ett år. Och när jag väl handlar så handlar jag oftast på internet där det finns modemedvetna butiker som säljer kläder i min storlek. Nu handlar jag inte kläder för att jag redan har en alldeles för stor garderob, så måste börja rensa/slita ut lite plagg innan jag investerar i nya. Skor däremot. Kan aldrig ha för många skor. Älskar skor. 

Mina konkreta tips till provhyttskräck är alltså: gå med människor du är trygg med, köp från internet/prova kläderna hemma och sen lämna tillbaka om det blir för jobbigt, köp bara kläder som gör dig bekväm och tänk på att det är kläder som ska passa din kropp och inte din kropp som ska passa kläder. 

0 kommentarer

#Min inre röst

En av mina favoritlåtar någonsin är Gabriella sång från filmen Så som i himmelen. Texten är fantastisk men min favoritrad är "jag vill känna att jag lever, veta att jag räcker till". 


Det har alltid varit det min inre röst sagt till mig - att jag inte räcker till. Att jag, oavsett vad jag gör, aldrig kommer bli tillräcklig. Jag kommer alltid kunna bli bättre, kämpa hårdare och göra någonting viktigare. Vara vackrare, smartare, roligare, duktigare, starkare, viktigare. Det känns som att livet är en lång strävan mot ett mål som inte går att nå. För jag vet, ändå, att perfektionen är omöjligt. Att denna strävan bara är ett självplågeri. Jag borde bara vara nöjd och tillräcklig bara genom att finnas till, men det är inte så enkelt när den där inre rösten skriker. Du är inte värd att älskas, du måste bli bättre, ingen vill veta av dig om du inte kämpar hårdare, du måste lyckas annars är du inget värd. 

Rösten dyker upp när som det passar den. I omklädningsrummet, framför toalettspegeln, i en omfamning, i klassrummet, på utestället, i nattens sena timmar när jag är ensam och hör mina egna hjärtslag. Som en tortyr som kommer inifrån.

Jag kommer aldrig bli fri från min inre röst. Finns inget sätt att ta dö på min kritiker utan att ta dö på mig själv. Enda sättet är att lära sig tämja den, men det är svårt. På något sätt måste jag finna en samvaro där den inte tar över. Andas. Jag kommer aldrig klara det här ensam. Jag måste få veta att jag räcker till. Jag måste få höra det från en röst som inte är min egen. Säg det, säg att jag räcker till. 

0 kommentarer