En liten Maja satt framför en dator och funderare över patriarkatet

Nu blev jag nervös inför ett tangetbord. Finns det en skrivar-motsvarighet till scenskräck? 
 
Men vi kör ändå. 
 
Ska jag börja med ett hej? 
 
Hej! 
 
Mitt nyårsmål inför 2018 var att angagera mig mer politiskt. Och den första följdfrågan som döck upp var Hur då? och Varför då? Jag är ju bara en liten guppiefisk i ett stort hav. 
 
Men well, de havet håller på att förstöras pågrund av föroreningar, tjuvfiske och farliga mängder av koldioxid i atmosfären. Så vill jag leva lyckligt och gubba på i mitt hav utan att simma in i diverse nät och oljefläckar så har jag inget annat val än att ta mitt ansvar och bidra till förändringen. 
 
På frågan hur så har ni svaret mitt framför näsa - Paradis-Maja ska börja blogg mer och lägga sitt fokus på feminismen, den intersektionella analysen, aktivismen, riksdagsvalet 2018, patriarkalastrukturer etc etc (i all oändlighet). Valet ligger sju månader bort, vi är mitt inne i diskussionen om vad #Metoo ska leda till för förändring och precis som det var varit under föregående årtusenden så lever vi fortfarande i ett patraiarkat - är det inte
dags att Höja Våra Röster För Att Höras nu så vet jag inte när. 
 
Så. Vad ska du skriva om - mer sepcifikt?
Jag tänker skriva om det som landar framför mina fötter. Fruktansvärt tråkigt svar men enkelt för att inte stänga in mig i ett hörn. Men eftersom jag inte är en tråkig person så ska jag väl skriva några riktlinjer/stödord som jag tänker förhålla mig till - feminism, miljöfrågor, litteratur, scenkonst, intersektionalitet, essäer, begrepp, partipolitik, kroppsaktivism, historia, populärkultur, psykiskohälsa, mens, queerteorier, fettpositivism, strukturer, veganism, machokultur etc etc (i all oändlighet).
 
Det jag inte kommer skriva om/delta i 
 - Alla typ av drev mot offentliga personer. Jag är inte intresserad av att smutskasta och sänka andra människor. Och innan du hinner ställa frågan så ja, konstruktiv kritik är en annan sak och självklart kommer jag ställa mig kritisk och inte bara måla regnbågar över allt jag ser. Jag har bara svårt att se på vilket sätt drev, mobbning och kritik som gränsar till näthat kan bidra med till kampen i det stora hela. 
 - Jag tänker inte heller vara med i "chattdebatt". Min upplevelse av dessa är att medmänskligheten ofta försvinner i text. Ska jag debattera/diskutera med någon så vill jag se dennes kroppsspråk, mimik och helst hålla en regelbunden ögonkontakt. I sociala medier är det lätt att känslouttryck går förlorade och vi misstolkar varandra. Emojis i all ära, men inget slår ögonkontakt.
 - Jag är inte heller påläst i alla ämnen eller har tolkningsföreträde i alla ämnen. Det betyder inte att jag inte tycker det är viktigt att prata om! Så istället för att jag ska sitta här och tycka till så kommer jag bara tipsa, länka och lyfta dom jag lär mig ifrån. 
 - Det har nog aldrig i världshistorien hänt att någon tryckt sig in här för att läsa mina dikter/skönlitterära texter. Men om det nu är någon som gjort/gör det så vill jag säga sorry sorry. De kommer ej att publiceras här mer. Säger inte aldrig - jag kommer säkert publicera min egen poesi om den är politisk av något slag. Detta beror på att jag valt att i framtiden lägga min "kreativa energi" på större projekt. 
 - Det kommer inte heller bli så värst privat här. Personligt yes - inte privat. 
 
Varning! Det jag kommer skriva nu kommer låta hybris. Men låt mig. 
 
Vill NI höra av er till mig med hejarop, kärlek, kritik eller önskemål så please, be my guest! Skriv i vilket forum som helst. (Men eftersom jag som tidigare nämnt inte tänker ta "debatt" i kommentarsfält så får kritik och diskussion tas i privatchatt eller över en fika)
 
Vill komma på ett fräckt avslut att köra på men i brist på detta får ni ett 
 
Hejdå!
 
0 kommentarer