Nu störtas ni!!!! Eller?



Jag har känt kampen stiga från alla håll och kanter. Kampen mot det strukturella våldet. Kvinnans rätt till hennes egen kropp. Ett stort jävla uppmärksammande av våldet som så länge gömts bakom stängda dörrar. Våldtäckskultur. Män som gått fri bakom sitt kändisskap. Berättelser som inte fått höras. Nu hörs dom. Vi står starka. 

I onsdagskväll satt jag i tårar och läste igenom artikeln om #tystnadtagning. Fy fan. Jag blir så arg och ledsen men ändå kan jag inte säga att jag är förvånad. Skiten dom kommer undan med bara för att dom är kända män som är omtyckta. "Stora konstnärer". Jag vill spy. Jag vill ta över varenda jävla teater i hela landet och låtas sparka vartenda svin som inte visat något så enkelt som RESPEKT för sina motspelare. En våldtäcksman är alltid en våldtäcksman oavsett yrke eller "stjärnstatus". 

Efter att jag läst artikeln var jag både ledsen och peppad. Det är nu det händer. Alla måste börja fatta allvaret nu. #Metoo och #tystnadtagning är jätteviktigt för att belysa och uppmärksamma så att fler vågar anmäla, fler fattar allvaret och konsekvenserna och fler lagar som förhoppningsvis kommer skrivas om. 

Men så dagen efter, vi snackar mindre än 24 timmar, går jag på en teaterföreställning. En skådespelare byter mellan två tröjor på scenen. Någon i publiken busvisslar. Det uppstår ett obehag i mig som publik och då kan jag inte ens föreställa mig hur det måste kännas för henne nere på golvet. Första akten tar slut, men skådespelerskan stannar kvar. Hon säger högt och tydligt att dom som visslar förstör föreställningen för alla andra. Hon säger att dom kan få gå om dom vill. När hon går ut applåderar jag som aldrig förr för hur stark och modig som vågar säga ifrån. Så viktigt. 

Andra akten börjar. En annan skådespelare byter tröja och vi hör, från samma åskådare som tidigare, ett högt "REALLY NICE!!". Luften går ur mig. Jag blir så trött. Jag fattar inte att dom inte skäms. 

Det handlar om respekt. Att inte sexuellttrakassera en annan individ medan denne utför sitt jobb. Eller inte utför sitt jobb. Aldrig någonsin okej. 

Jag trodde vi kommit längre under bara dom sista veckorna. Jag ville så gärna tro att alla fattat allvaret bakom Metoo. Jag hoppades att det fanns fler frizoner. Jag tänkte att det kanske skett en dramatisk förändring i det snubbiga-sinnet unde natten. Jag vill försöka vara optimistisk, men jag antar att det bara gör mig naiv. 

Men vi måste fortsätta höras och göra motstånd. Vi måste fortsätta ha en öppen dialog om machokultur, våldtäckt och dess konsekvenser. Genus måste in i skolbänkarna för vi måste fatta tidigt hur könsmaktsordningen påverkar oss. 

Det får inte fortsätta. Patriarkatet måste störtas. Varje dag. 
0 kommentarer