Nån dag i november 2017

(null)

Den här bloggen känns som det minst relevanta i mitt liv just nu - och det känns väldigt väldigt skönt. Kan skriva extremt kravlöst och inte känna någon press att uppdatera eller vara sammanhängande. 

Se hur mina axlar sjunker. 

Gällande att blogga, alltså. 

Allt annat i livet är väldigt kalas och brak och tjofaderittan vad ska jag ta mig till. Jag känner mig inte stressad. Mer en känsla av att jag kanske kanske tagit på mig lite för mycket. För jag ska läsa alla dessa pjäser och texter till skolan, komma på så många rep som möjligt, hålla kontakten med alla och samtidigt försöka hålla mig tillfredställe med de gamla vanliga sysslorna så som laga mat, tvätta och hålla mig uppdaterad om världsläget. 

Det var också länge sen som jag kände mig så inspirerad som jag gör nu. Jag har ca 28372 idéer i huvudet som jag bollar runt och - hör och häpna!- mitt i alltsamman har jag hittat en idé som står mig varmt om hjärtat. Så om jag nu får som jag vill i världen så kommer den kanske upp på scenen en vacker dag om inte allt för lång framtid. 

Ni som gissade rätt gissade rätt. Min pjäs. Min bebis. 

Isbjörnar, miljödebatt, dystopi. 

Hinner dock inte skriva så mycket som jag skulle vilja. Måste ju liksom läsa alla dessa manus/böcker, regia och vila. 24 timmar är på tok för lite. Jag skulle behöva dygn på närmare 40 timmar för att hinna med allt jag vill. 

Idag har jag lagat linssoppa, haft föreläsning om expressionism och nu om en stund ska jag iväg på ett teaterrep från 17:30 till 20. 

Så ser dagarna ut just nu. 

Tillägg - jag är förkyld. Borde egentligen ligga till sängs och kureras, tyvärr prioriteras detta bort förtillfället. Hoppla. 
0 kommentarer