Jag är domino

(null)

Jag känner den där stressen igen. Orosklumpen som skaver i magen och får allt att kännas lite jobbigare än vanligt. Jag vill vara överallt. Vara alla till lags. Den där skräcken att någon ska vara besviken jagar mig så fort jag kliver in i ett rum. Allt från svettfläckar under brösten på krogen till att stava fel i tentan. Det känns som om jag alltid kommer ha en mening jag kunde formulerat bättre, en kram jag kunde hållit fast vid lite längre eller en fest jag kunde gått på. Alltid något. Alltid alltid något jag misslyckas med. 

Det handlar aldrig om andra. Jag ser aldrig finnarna på någon annans haka eller det störande tonläget i någon annans röst. 

Men jag ser det i mig själv. Det känns som att jag kliver utanför min egen kropp och verkligen ser allt. Alla fel jag gör. Alla koder jag inte följer. Alla regler jag inte förstått. 

Så har vi den där dominoeffekten som funkar fint i skallen på mig. Det bara börjar med en liten grej. En känsla av att jag gjort fel leder till oro i magen. Oro i magen leder till att jag blir nervös bland folk. Nervös bland folk leder till ännu mer oro i magen plus paranoia. Oro i magen plus paranoia leder till att jag äter och sover dåligt.  Att jag äter och sover dåligt leder till att jag presterar sämre. Att jag presterar sämre leder till ännu mer oro och här någonstans märker jag att jag befinner mig i en cirkel av ångest. 

Kanske är det bara någon grej som varar i en vecka. Det är mycket nu med jobb och skola och socialtliv och familj. Inte konstigt är det ju att stressen tar över ibland. 

No need to worries. Jag ska inte ropa varg. Jag bara önska att jag hade lite mindre magkänsla och mer förnuft. 
0 kommentarer