Födelsedag

Jag vaknade imorse och kände att idag kommer jag inte ta mig ur sängen. Min lilla syster kommer strax därefter in med ljus och kakor och sjunger och jag börjar gråta. Dels för att jag blev glad, men mest för att all ångest bara pös ur mig. Hetsen. Jag fyller tjugo och folk förväntar sig att jag ska fira och dra ihop häng och vara glad men nä. Tanken på att hålla kalas har gjort att jag har haft födelsedagsångest i två månader. Vilka ska jag bjuda? Tänk om ingen kommer? Tänk om mitt firande i jämförelse med alla andras blir det största fiaskot någonsin? Det känns så tungt och jobbigt och ansträngande att jag skakar. Vem grattar mig och vem grattar mig inte. Långsamt flyta ihop i en hög på golvet och bilda en pöl av såsig ångest. Jag blir 8 år på nytt och känner mig utanför. Ensamheten som slinker ut i tåspetsarna. Kalaset där födelsedagsungen får ont i magen och gråter. Nästa år ska jag inte fira alls och bara låta dagen passera. Ge upp för att orka. 
0 kommentarer

20 år och 20 lärdomar

(null)

Då har jag levt i 20 år. ÄNTLIGEN!! Har längtat så efter att få lämna tonåren i de förflutna. 

20 saker som dom här 20 åren lärt mig. 

1. Livet är generöst mot den som är öppensinnad. Jag märker en stor skillnad i mitt sätt att uppleva saker helt beroende av vilken inställning jag har till det som ska ske. Väljer jag att sluta mig och inte ta in andras tankar och åsikter så går jag miste om något. 

2. Ingen är fri fören alla är fri. Solidaritet, civilkurage och att hjälpa varandra när det är svårt är något vi aldrig kan bli för bra på. Fortsätt kämpa - för alla! 

3. Försök att inte lägga så mycket tid på avundsjuka. Livet är ingen tävling. 

4. Det är och har alltid varit en utmaning för mig att rikta känslorna utåt. Det är något jag måste fortsätta öva på - för att ge komplimanger, visa sig engagerad, prata om sina känslor och våga vara sårbar är något som i det långa loppet har en mer positiveffekt. Jag tror inte psyket mår bra av att bära på för mycket inombords. 

5. Va inte vårdslös med andra människors känslor och tillåt inte att andra är det med dina. 

6. Våga satsa på mig själv. Folk i min omnivning kommer säkert vara ängsliga och ställa sig frågande till det jag gör - men de är antingen för att dom bryr sig eller för att dom vill sänka mig. Oavsett - våga satsa ändå! 

7. Kroppen är så jävla bra. Tacka den varje dag. 

8. Säg förlåt och ta emot ett förlåt. Ingen mår bra av att gå och älta och känna sig ledsen över något som går att lösa. 

9. Makt är något du alltid måste ta hänsyn till - vem har det och vem har det inte? Vad har jag för makt i rummet? Hur utnyttjas makten och till vems fördel? 

10. För att kunna se framåt måste jag veta vad som har hänt innan. Historia är jätteviktigt - både sett till hela universiums historia, personerna i mitt liv och min egen. 

11. Jag är en person som levt många år i utanförskap. Jag är det där barnet som blev så van vid att leka själv att jag nu som vuxen har svårt för att vara flera. Det har blivit en väldigt stark del av min självbild och mitt sätt att förhålla mig till andra människor, det försvinner inte över en natt och det är okej. Jag får vara ensam när jag vill. Jag får vara med andra när jag klarar av det. Ingen big deal egentligen. 

12. Se. Bekträfta. Inkludera. 

13. Innan du fattar ett beslut kring hur du mår - gå på toa, drick ett stort glas med vatten, ta en nypa frisk luft och meditera i minst 5 minuter. 

14. Kulturen spelar en stor roll i mitt liv. Teater, böcker, musik, film, dans och konst. Utöva själv och ta del av andra. Känslorna måste få utlopp och den där skaparprocessen är betydande för mitt välmående. 

15. Livets hemlighet är balans. Uppnå en känsla av att ha kontroll och stabilitet och jag har all lycka som behövs. 

16. Pengar och prylar är ingenting i jämförelse med ett liv. 

17. Jag ska lägga ifrån mig telefonen så mycket som möjligt. Notiser och att alltid vara tillgänglig gör mig lite konstig i skallen. Svårt att slappna av när jag alltid måste vara beredd. 

18. Folk spelar det socialaspelet way to much. Jag mår bäst av att spela med öppna kort. 

19. Vara vuxen är att vara barn fast med mer ansvar. 

20. Jag har klarat av så jävla mycket. Klapp på axeln och fortsätt kämpa. Tonåren är äntligen över - nu börjar livet på riktigt. 


0 kommentarer

Morgonstund

 
 
Jag vet inte hur jag ska formulera mig när jag ska skriva att jag mår bra. Fingrarna glider inte naturligt över tangentbordet.
 
I onsdags ringde klockan 07:15. Jag var trött och ville somna om, men i det yrvakna tillståndet kom jag ihåg hur mycket jag hade att stå i, så att somna om var inte ett alternativ. Jag steg upp. Tog dom två steg som krävs för att kunna dra upp gardinen. Utanför fönstret såg jag snöflingorna falla. Det var fortfarande mörkt så gatan lystes upp av det vackra ljuset från gatlyktorna utanför mitt fönster. Allt var så harmoniskt. Så tyst. Det kändes som att jag befunnit mig i en snöglob som skakats och skakats och nu äntligen var den still så jag fick se snön långsamt falla över hustaken. För en stund blev jag handlingsförlamad. Allt var så vackert att jag inte kunde slita blicken. Jag ville att den där känslan skulle sugas in i varenda nerv och stanna där förevigt. 
 
Jag tog en varmdusch och skrubbade rent hela kroppen från topp till tå. Jag smörjde in mig i mandelolja, tjocka hudkrämer och en skvätt av min favorit parfym. Jag tog den här bilden i ett desperat försök att fånga en morgonstund som nästan upplevdes som helig. Den är inte ens hälften så vacker som det var där och då, men den kan ändå hjälpa mig att minnas. 
 
Sakta lät jag mig sjunka ner i sängen. Jag läste två kapitel ur Gösta Berlings saga samtidigt som jag såg snön fortsätta falla i min ögonvrå. Alla måsten för dagen kändes långt borta. Alla problem utan lösning som tyngde mina axlar lättades för en stund. Stressen som fått huvudet att koka gled undan och jag tillät mig själv att bara få existera. Ingen som såg, ingen som hörde. En kropp och ett sinne som kändes rent efter veckans slit, släng och stress.  Det enda jag behövde veta där och då var att jag andades. 
 
Snön regnade bort samma eftermiddag. Fem timmar senare satt jag på biblioteket och paniksvettades över hur svårt det var att börja skriva på tentan. Men någonstans vet jag att den där stressen, ångesten och knegandet mer eller mindre alltid kommer vara en del av mitt liv - för det är ju livet. Skulle varje sekund vara underbar hade livet varit outhärdligt. Nej - det som behövs är balans. Och just nu, här och nu, har jag hittat någonslags balans. Jag bor i en stad jag älskar som alltid kan hålla mig sysselsatt om jag behöver det, men också erbjuder mig möjligheter att bara slappna av. Skolan är intressant och för första gången sen gymnasiet känner jag att jag brinner för någonting igen. Inspirationen bara slängs på mig från alla olika håll och jag måste konstant gå omkring med mobilanteckningarna uppe så jag hinner fånga alla idéer. Människor runt omkring mig utmanar mig, motiverar mig och lyssnar på mig. Jag känner mig både sedd och förstådd.
 
Och skit sker, så att säga. Jag stressar över tenta pch teaterjobbet jag har utöver det. Jag försöker bolla ett socialtliv samtidigt som jag är trött och fullbokad. Ibland gör jag felsteg och det finns relationer jag önskar att jag kunde vårda bättre. Min gamla prestationsångest ligger kvar och spökar i tid och otid. Min mage är orolig och ibland sover jag och äter dåligt. Efter dåliga nätter kan jag vakna på fel sida och ibland kan jag bara gråta över livets jävla orättvisa. 
 
Men - jag har balans. Allt det där som är jobbigt i livet går att hantera för jag har det där fina och bra som väger upp. Regeln och undantagen har bytt sida. Dom bra dagarna är fler än dom dåliga. 
 
Jag måste skriva inlägg när jag mår bra för att kunna gå tillbaka och läsa under dåliga dagar.  
 
För ibland uppstår dom där ögonblicken i guld då jag tillåter mig själv att bara få vara lugn och glad. Titta på snön som faller och bara andas. 
 
0 kommentarer