Varför kroppskampen är viktig

 
Såg en utmaning på instagram som löd - #FettKroppsRevoltUtmaning där det var hashtags hela maj som handlade om kroppspositivism nu inför badkläderssäsongen, så tänkte haka på peppen och skriva lite under några av kategorierna. 
 
Kroppskampen för mig är jätteviktig - både för mig som individ och för samhället runt omkring mig. 
 
Innan jag kom i kontakt med kroppsaktivismen så var jag en 14 åring som hatade allt med med mig själv. Särskilt mycket hatade jag min kropp. Jag var längst i klassen, hade finnar och breda höfter. Jag kom in i puberteten vid 11 och har nog fortfarande inte helt slagit mig fri, men åren vid 14 var nog dom värsta för allt var så nytt. Längden på mina armar var något nytt så jag välte omkull och slog ner allt runt omkring mig. Höfterna var bredade och fötterna större så jag sprang med ojämna steg och snubblade ofta. Min kost var inte längre ett barns så för att växa åt jag allt och ofta. När jag stod framför spegeln och såg kraftigare ansiktsdrag och kroppsbehåring blev jag chockad och bekymrad. Den däringa i spegeln, vem va de? 
 
Så en dag fick jag se en tjockkropp med texten - jag älskar mig själv, jag älskar min kropp - i mitt flöde och allt i mig haja till. Vad är nu detta? Finns det tjocka människor som får älska sig själva? Är detta okej? Vad i fråga försöker personen sälja? Är det ett hån?
 
Med myrsteg blev kroppen mer bekant och lite i smyg började jag le mot mig själv i spegeln. Ingen skulle få se mig stolt, jag var ju tjock och dömd till att skämas, eller? Jag hittade fler och fler kroppspositiva konton på instagram och började omringa mig själv med människor som spred pepp och tog emot mig som jag var. Så småningom hade jag byggt upp ett litet tryggt rum med hejarop, ärlighet och sunda värderingar där jag kunde vara utan att tänka illa om mig själv. Min kroppsresa från hatisk till förälskad var en svajig resa, men också en av dom viktigaste resorna i mitt liv. Att börja acceptera min kropp för var den är - ett redskap som används på mina villkor - gav mig mycket. Jag kunde t.ex. vara mer fri i mitt kroppsspråk, utföra fysiska aktiviteter utan att tänka på mitt utessende och lägga mer tid på saker som inte rörde mitt utseende. Mitt självförtroende och min självkänsla blev också bättre när den inte tyngdes av mitt eget förakt (jag föraktar fortfarande många saker hos mig själv, men det är ett work in progress).
 
Nu vill jag hjälpa till att förändra för detta är viktigt. Jag vill att fler människor ska våga ta för sig och ha en sundare relation till sin kropp. Vi behöver ge plats för fler kroppar i det offentliga rummet och ta bort alla dumma idéer om "ideal kroppen". Vi behöver också ge kapitalismen en rejäl smäll på käften för att den får oss att må dåligt över oss själva för att tjäna pengar på oss. För nej, du ska inte lägga pengar på helknasiga dieter och/eller skönhetsingrepp för det är bara trams och lurendrejeri. Du är värdefull och viktigt oavsett hur du ser ut, låt inte patriarkatet och kapitalsimen säga dig något annat! 
0 kommentarer