Låt oss prata om skam

En av mina repliker i pjäsen psykos 4:48 löd:


Skam skam skam drunkna i er satans skam

och det är ungefär det jag vill skrika till samhället varje dag. Hela tiden. 

För jag är så trött på all skam. Är det inte för att jag har hår på benen så är det för att jag valt fel utbildning. Är det inte det ena så är det andra. Det finns alltid något i mitt liv som samhället vill att jag ska skämmas över. Någonting i allting som kunde varit lite bättre. Felsteg och pang så har du alla dömande blickar i nacken och vågar aldrig chansa igen. Tyglad av jante. 

Jag märker hur skamen hindrar mig i livet. Hur vissa saker inte går att prata om och andra saker inte går att göra för jag är satt bakom normens galler, men allt för ofta är det jag själv som satt mig bakom dessa galler. För att jag är rädd. Normerna har format mig och jag vet om allt otäckt som kan hända om du ställer dig utanför dom. Blickarna och pratet, är det värt att chansa? 

På den frågan vill jag skrika JA till mig själv och därefter trampa upp min egen stig - men det är lättare sagt än gjort. Som allt annat i livet är det en process - en utveckling. Jag måste slå mig fri från många lager av osäkerhet, trygghet, normer, föreställningar och förväntningar.

Mitt första steg i processen till att bli skamfri är inspirerat av buddhismen. Nämligen att försöka sluta värdera saker. Dessvärre tror jag att det är fruktansvärt (nästan omöjligt) att inte ha åsikter, värderingar och tycka. Jag älskar ju att ha åsikter, värderingar och att tycka, men det här handlar om det på en annan level. En level mellan människa och människa. Det handlar inte om att ge upp allt jag tror på för att bli en 100% öppensinnad person. Det handlar om att sluta värdera saker utifrån ett binärt system. Människor är inte onda eller goda. Livsval är inte bra eller dåliga. Lösningar är inte rätt eller fel. Allt kan bli sett från olika synvinklar och diskuteras i så många dimensioner att det inte ens går att finna en 100% lösning på nånting. 

Jag försöker sluta använda det binära tankesystemet genom att sluta värdera människors handlingar (återigen: det är typ omöjligt men det handlar inte om att lyckas utan om att bli mildare i sina värderingar). Jag måste inse att mina val inte passar alla, att mina värderingar inte alltid är dom rätta för alla, att min åsikt inte alltid är nödvändig. Folk måste hitta sina egna vägar och göra sina egna fel och jag har ingen rätt att döma. Lite "den som är oskyldig kan slänga första stenen" och så står vi alla där och inser att ingen är oskyldig. Ingen har rätt att döma. 

Jag har märkt att mitt nya tankesätt gör det enklare för mig att inte skamma mig själv. Inte bedöma andra och inte bedöma sig själv. Inte värdera. Istället ta in andras synvinklar, se problemen med ett djup som kan förklaras och lösas på många sätt och släppa fler människor fria från det kritiska ögat. Jag vill inte bära skammen och jag vill inte heller vara orsaken till att någon annan bär den.

Öppensinnad, inlysnande och sanningen som ett spektrum.

0 kommentarer