# I provrummet

I början av puberteten, jag var kanske 13?, minns jag hur jag stod inne i provhytten på Hm i allum. Jag skulle köpa jeans, men som liten och oerfaren bland hyllorna hade jag ingen aning om vad storlekar och passformer var för något. Jag tog ett par jeans i alla storlekar och prövade dom, men inget par kunde gå över mina lår. Slet, brottades och kämpade utan resultat. Efter många och långa minuterar sjönk jag ner på marken och grät. Jag trodde att jag var världens största misstag. 


Hela högstadiet gick jag i kläder som var för stora eller för små. Stora tröjor som hängde och slängde, byxor som satt så hårt i midjan att jag fick ont i magen eller satt så löst att dom nästan trilla av. Bh var ju omöjligt på alla sätt. Att prova kläder var inte min grej. Ännu jobbigare blev det när kompisar stod i hytten bredvid och suckade och kallade sig själv "tjocka" och fula". Jag förståd att jag var tjock, och jag förstod att det var något negativt: jag kom att förknippa kläder med ångest och provhyttar med panik och jämförelse. 


Något äldre och jag började handla kläder själv eller med vänner som inte var så snabba på att slänga ur sig något elakt. Jag fick också hjälp av mamma med att beställa hem kläder på internet så jag slapp hela provhyttsångesten. 

Det var först i gymnasiet som jag fann ett stort intresse för kläder och stil. Jag fick snabbt upp ögat för vilken typ av kläder jag ville ha (gråskalan, mycket svart, svart/vit mönstrat, aldrig jeans) och klädaffärer som sålde plagg som var rimliga i storlekarna. Jag befann mig i en trygg miljö där det fanns möjlighet att prova på och finna sig själv. Jag hittade också hem till kroppspositivismen. Ett stort steg för mig var när jag insåg att det är företagen och kapitalismen som det är fel på, inte min kropp. 

Nu har jag en väldigt sund relation till provhyttar. Jag provar bara kläder med folk jag vet aldrig skulle lägga elaka kommentarer och om ett plagg inte skulle passa rycker jag på axlarna och ifrågasätter varför dom inte säljs i större storlek. Sen, i och för sig, så spenderar jag inte så mycket tid i provhyttarna längre. Jag har i princip inte handlat kläder på ungefär ett år. Och när jag väl handlar så handlar jag oftast på internet där det finns modemedvetna butiker som säljer kläder i min storlek. Nu handlar jag inte kläder för att jag redan har en alldeles för stor garderob, så måste börja rensa/slita ut lite plagg innan jag investerar i nya. Skor däremot. Kan aldrig ha för många skor. Älskar skor. 

Mina konkreta tips till provhyttskräck är alltså: gå med människor du är trygg med, köp från internet/prova kläderna hemma och sen lämna tillbaka om det blir för jobbigt, köp bara kläder som gör dig bekväm och tänk på att det är kläder som ska passa din kropp och inte din kropp som ska passa kläder. 

0 kommentarer