1 år

Bloggen fyller 1 år! Egentligen har jag ju bloggat nu i ungefär 5 år, men bara 1 år under namnet paradismaja. 


För ett år sen satt jag och bett sönder mina naglar i väntan på studenten. Jag var nervös inför vad som komma skulle. Om jag inte minns fel så hade jag nyligen fått beskedet om att jag kommit in här på folkhögskolan och jag var upp över öronen av lycka. Det var en sån tillfredställe att veta att jag var påväg någonstans, att ha en plan för ett år framöver lugnade mig så. 

För 1 år sen var jag lycklig. Trean på gymnasiet var ett år med guldkant. Jag var ordförande, hade funnit en trygghet bland mina kompisar och jag var mer öppen inför mig själv och min omgivning. Veckorna innan och efter studenten var de fullt med roliga tillställningar i almanackan som höjde mig. Jag svävade fram som på moln för att störta rätt ner i avgrunden. 

När sammanhanget "skolan" inte längre fanns försvann en trygghet. Jag kom till en arbetsplats så olikt min tidigare värld, och med livsförviring och saknad blandat med identitetskris blev jag ett virrvarr av jobbiga känslor. Sommaren var fin och jag försökte hålla humöret uppe, men ni ska veta att det var en kamp att överleva en ständig förvirring. 

Jag packade ihop mina saker och tog båten över havet. Efter att ha vinkat av mamma och pappa satt jag på mitt rum och grät. Tystnaden mellan dom kala väggarna gjorde så ont. Ångesten pulserade i hela kroppen. Här om dagen lyssnade jag på en ljudinspelning jag spelat in på min mobil och det första jag hör är en "efter ångest suck" och sen ett ynkligt "jag känner mig så ensam". 

Veckorna rullade på. Jag märkte att det var en snäll och vettig klass jag hamnat i, men mitt känsloliv klarar inte av förändringar och otrygghet. Det blev en period av stress och ångest. Jag fick magkatarr och kände mig konstant omotiverad till allting. Jag hade ändå stunder av joy, men när jag kom hem till mitt ödsliga rum på eftermiddagen fick jag panik och klöste på väggarna av rastlöshet. Höstterminen gick, vintern och den eviga kylan kom och jag blev (som tidigare nämnt) sjuk. 

Jag vill inte vara en shady skvaller blogg, men jag känner ändå ett ansvar i att vara ärlig. Den här utbildningen har inte gett mig det jag kom hit för. Tre veckor (om inte mer) av inställda lektioner. Dålig kommunikation mellan lärare och elever. Alldeles för mycket eget arbete. Ostrukturerat. Och det som utlovades har vi inte fått. Inte värt att isolera sig på en ö för detta. 

Våren har ändå blivit bättre. Även om det fortfarande är kallt har vi ändå fått några soliga dagar. Resan till Gotska sandön var fantastisk och jag ser framemot att åka till Riga. Jag har också börjat känna mig tryggare efter min dipp från vintern. Är det bra? Nja. Men jag står ut! 

Så nej. Det här har inte blivit ett fantastiskt år. Men skolan lagd åt sidan har jag lärt mig så mycket som varit nödvändigt och nyttigt för mig att lära mig. Många nya insikter och erfarenheter att bara med mig in i framtiden. Jag ska försöka se mina misstag som lärdomar istället för misslyckanden. För trots att det varit så upp och ner så har det ändå funnits någon slags twistad poäng med alltsammans.

Nu åker jag hem om bara några dagar. Det känns alltid konstigt att lämna saker. Jag har ju stora svårigheter med att ta farväl. Men jag har förhoppningsvis ett bättre år som ligger framför mig. 

0 kommentarer