9 månader

Under dom här nio månaderna har jag...
 
... gjort slut på ett helt paket ipren. 
... bastat på Sveriges mest isolerade ö.
... läst 49 böcker. 
... lärt mig att laga världens godaste sötpotatis och kikärtsgryta.
... lärt mig att tanka en bil.
... insett hur mycket min familj och mina vänner betyder för .
... hur viktigt det är med källsortering
... provsmakat - cosmopolitan, long island tea, white russian, bloody mary, sex on the beach och martini. 
... fått tre brännblåsor.
... badat i blå lagunen.
... ätit världens godaste brownie innehållande svarta bönor.
... haft magkatarr för första gången. 
... ridit på en mekanisk tjur.
... lärt mig hur livsviktigt det är med tillit och förståelse. 
... sett cirka 30 stycken rabisar. 
... älskat och hatat goodreads.
... firat min födelsedag för första gången utan min familj. 
... förstått hur viktigt det är med gos och fysisknärhet. 
... ätit saffranspannkaka. 
... överanvänt orden usch, diffust, bitch och linser. 
... köpt ett munspel som jag inte lärt mig spela på. 
... blivit inspererad till att skriva ett teatermanus och en roman. 
... älskat Jens Lekman och Emil Jensen. 
... utforskat riskerna och fördelarna med att vara öppen med sitt mående. 
... besökt en ölfestival. 
... gett min första lapdance.
... misslyckat med att ge min första lapdance. 
... kommit till insikt med hur viktig litteraturen och kulturen är för vårt samhälle. 
... köpt mig ett eget våffeljärn. 
... flyttstädat.
... lärt mig en massa om Gotland.
... sett Babben Larsson på avstånd. 
... vågat mig på att säga ifrån.
... diskuterat meningen med livet.
... insett att jag skriver som bäst efter klockan 9 på kvällen.
... försökt, försökt och åter försökt att inte vara så självkritisk.
... sett om alla säsonger av sex and the city.
... funnit en ny favoritpoet. (Kristina Lugn)
... skrivit alldeles för många texter med olyckliga slut.
... hittat min egen röst i textformat.
... insett att jag nästa vinter måste prova på att käka d-vitaminstillskott.
... åkt cykeltaxi.
... påbörjat min omställning till veganlivet.
... flygit inrikes alldeles för många gånger.
... insett att jag föredrar trafikbrus framför fågelkvitter.
... pratat mycket om saker som inte går att prata om över en lunch.
... tagit alldeles för många bilder nere vid havet.
... lärt mig en massa om horoskop och spirituella ting.
... sett Anna Karenina som balettföreställning.
... haft tre uppläsningar.
... bestämt mig för att inte besöka Gotland igen på minst 20 år.
... gjort ett omslag till en antologi. 
... kommit till många insikter gällande min framtid. 
... gått i ett 8 mars tåg. 
... fått mitt hår att växa så de blivit fett långt. 
... saknat teatern. 
... gråtit varje dag tre veckor i sträck. 
... lärt mig hantera menskoppen. 
... sett massor av bra filmer.
... förälskat mig i Lars Lerin. 
... lärt mig fynda böcker på second hand. 
... slagit håll på myten om att ensam är stark. 
0 kommentarer

Riga

0 kommentarer

1 år

Bloggen fyller 1 år! Egentligen har jag ju bloggat nu i ungefär 5 år, men bara 1 år under namnet paradismaja. 


För ett år sen satt jag och bett sönder mina naglar i väntan på studenten. Jag var nervös inför vad som komma skulle. Om jag inte minns fel så hade jag nyligen fått beskedet om att jag kommit in här på folkhögskolan och jag var upp över öronen av lycka. Det var en sån tillfredställe att veta att jag var påväg någonstans, att ha en plan för ett år framöver lugnade mig så. 

För 1 år sen var jag lycklig. Trean på gymnasiet var ett år med guldkant. Jag var ordförande, hade funnit en trygghet bland mina kompisar och jag var mer öppen inför mig själv och min omgivning. Veckorna innan och efter studenten var de fullt med roliga tillställningar i almanackan som höjde mig. Jag svävade fram som på moln för att störta rätt ner i avgrunden. 

När sammanhanget "skolan" inte längre fanns försvann en trygghet. Jag kom till en arbetsplats så olikt min tidigare värld, och med livsförviring och saknad blandat med identitetskris blev jag ett virrvarr av jobbiga känslor. Sommaren var fin och jag försökte hålla humöret uppe, men ni ska veta att det var en kamp att överleva en ständig förvirring. 

Jag packade ihop mina saker och tog båten över havet. Efter att ha vinkat av mamma och pappa satt jag på mitt rum och grät. Tystnaden mellan dom kala väggarna gjorde så ont. Ångesten pulserade i hela kroppen. Här om dagen lyssnade jag på en ljudinspelning jag spelat in på min mobil och det första jag hör är en "efter ångest suck" och sen ett ynkligt "jag känner mig så ensam". 

Veckorna rullade på. Jag märkte att det var en snäll och vettig klass jag hamnat i, men mitt känsloliv klarar inte av förändringar och otrygghet. Det blev en period av stress och ångest. Jag fick magkatarr och kände mig konstant omotiverad till allting. Jag hade ändå stunder av joy, men när jag kom hem till mitt ödsliga rum på eftermiddagen fick jag panik och klöste på väggarna av rastlöshet. Höstterminen gick, vintern och den eviga kylan kom och jag blev (som tidigare nämnt) sjuk. 

Jag vill inte vara en shady skvaller blogg, men jag känner ändå ett ansvar i att vara ärlig. Den här utbildningen har inte gett mig det jag kom hit för. Tre veckor (om inte mer) av inställda lektioner. Dålig kommunikation mellan lärare och elever. Alldeles för mycket eget arbete. Ostrukturerat. Och det som utlovades har vi inte fått. Inte värt att isolera sig på en ö för detta. 

Våren har ändå blivit bättre. Även om det fortfarande är kallt har vi ändå fått några soliga dagar. Resan till Gotska sandön var fantastisk och jag ser framemot att åka till Riga. Jag har också börjat känna mig tryggare efter min dipp från vintern. Är det bra? Nja. Men jag står ut! 

Så nej. Det här har inte blivit ett fantastiskt år. Men skolan lagd åt sidan har jag lärt mig så mycket som varit nödvändigt och nyttigt för mig att lära mig. Många nya insikter och erfarenheter att bara med mig in i framtiden. Jag ska försöka se mina misstag som lärdomar istället för misslyckanden. För trots att det varit så upp och ner så har det ändå funnits någon slags twistad poäng med alltsammans.

Nu åker jag hem om bara några dagar. Det känns alltid konstigt att lämna saker. Jag har ju stora svårigheter med att ta farväl. Men jag har förhoppningsvis ett bättre år som ligger framför mig. 

0 kommentarer