Kärlekskneget

När jag scrollar igenom och ser vad folk skrivit på instagram så handlar nästan allt på denna punkt om heterorelationer. Eftersom jag aldrig befunnit mig i en seriös sådan (och inte kommer göra det heller) så har jag lite svårt att tala om heteroproblem ur mina egna erfarenheter. En bok jag har läst som heter Liten handbok i konsten att bli lesbiskt tar upp problematiken i hetrorelationer på ett väldigt roligt och fakta baserat  sätt, så den rekommenderar jag för den som är nyfiken på sånt. 


Något som däremot förstärks och förstör hela idén om kärleksrelationer är den där jävla maskeraden. Vem ska spela "pappa"rollen och vem ska spela "mamma"rollen? Vem bär byxorna i förhållandet? Vem är från Venus och vem är från Mars? 


Det finns en tanke i samhället som härstammar från tvåkönsnormen och heteronormen - att i ett förhållande måste det finnas två olikheter. Helst - vill heteronormen - att det ska vara en "kvinnlig" kvinna och en "manlig" man. Om inte det nu är möjligt så - vill tvåkönsnormen - att det i så fall ska vara en "kvinnlig" kvinna och en "manlig" kvinna. För tydligen är det så våra relationer ska se ut enligt t.ex. bibeln - Eva och Adam - och antiken - Venus och Mars. Vi måste vara olika och hålla fast vid våra roller, men varför det?

Detta skeva tankesätt förstärker och förstör och gör det så mycket svårare att leva i jämnställda och rättvisa relationer. När vi tillämpas roller fastnar vi lätt i dom och slutar därmed att vara våra egna människor. Vi faller in i gamla stereotyper som påverkar hur vi t.ex. delar upp föräldrarledighetern, sköter det obetalda arbetet och tar ansvar.

Jag vill därför uppmuntra alla - oavsett vilket kön ni inleder en relation med - att fortsätta rucka på stereotyper och mönster. Tänk lite mer queert, lite mer fritt från patriarkatets struntprat. 

0 kommentarer