5 månader som Vegan - nackdelar

 
 
I november antog jag Djurrättsalliansens Vegan-utmaning och nu är det i slutet av mars. Jag tänkte att det skulle sitta på plats för en liten utvärdering. 
 
Min övergång till vegankost har inte varit så enkel. Till en början gjorde jag tabben som jag tror att så många gör - jag åt alldeles för lite. Jag trodde att det bara var att sluta äta allt som innehåller animaler och sen skulle det lösa sig fint, men så funkar det inte. Kroppen behöver fortfarande fyllas - bara att nu behövde den fyllas med något annat. 
 
Övergången till att äta mer bönor och linser var också en överaskning för kroppen. Jag har under gågna året stundvis haft väldigt ont i magen utan anledning och ja, varit väldigt gasig. Det blev en chock för hela mag och tarm-systemet, vilket ledde till att jag åt ännu sämre av anledningen att jag inte kunde äta för att det gjorde så ont. 
 
Sen var väl allt bara väldigt dålig tajming i livet I guess. Det är nog ingen som missat att mitt psyke varit dåligt i år. Mycket ångest och stress som blivit fysiska problem. I vintras över lovet var det som värst då hela immunförsvaret i stortsätt la ner. Jag fick alla möjliga infektioner varstans i kroppen, frös konstant och mådde illa vid tanken på att äta. Som en ännu sämre combo skulle jag prova detox-juice över jullovet, vilket inte blev bra alls då jag läst på för lite och mådde för dåligt. Det slutade med att jag efter mindre än ett dygn gav upp efter att jag ställt mig upp ur sängen och känt hur det börjat svartna framför ögonen. 
 
 
Jag är för vegansim. Jag tycker att fler människor borde börja leva ett liv mer anpassat efter rådande miljöproblem. Jag tycker att sättet djuren behandlas på är jävligt fel på alla sätt och att där måste det ske en ändring. Jag är fortfarande pro-veganism på alla sätt! 
 
Men men men men men men låt mig få tala lite kort från en annan synvinkel om HUR vi kan göra vegansimen mer tillgänglig för alla. 
 
Veganismen (och alla andra kost-hållningar i dagens ätstörda samhälle) kommer med en risk. Att mixtra med mat, lägga till, ta bort, förvränga, peta i, utesluta och strunta i kan vara väldigt farligt. Vi behöver få i oss mat för att hålla energin uppe. Vi behöver få i oss alla vitaminer och näringsämnen för att vi ska klara av att funka och om vi då inte sköter oss finns risken att det inte blir bra alls. Det vill säga så kollapsar vi. 

Av dom jag pratat med/följer på nätet som är veganer så har dom flesta bekräftat att dom under någon period i livet har haft en svår relation till mat/varit ätstörda. Många av dom har också ett stort intresse av fitness och/eller är smala till kroppsformen.

- Det romantiserade gröna hälsolivet fritt från alla laster. Fritt från tjocka, lata och dumma människor. Vi har moralen, vettet och idealet på vår sida - vad har vi att förlora? 
(Känner att jag är tvunget att informera igen att detta handlar om samhälle och strukturer och är inte på inidvidnivå!!!!!) 

Jag kommer med min tjocka kropp och mitt lata sinne. Allt jag vill är att rädda fler djur och underlätta för moderjord, men det är nästan så jag vänder i dörren för i veganrummet är jag inte välkommen. För jag hittar så få vegankonton på instagram som är fria från bilder på folks kroppar i speglar. Jag känner skam när jag går in på ett cafe och köper en kaka innehållande mjölk istället för den torra rawbollen. Jag skäms när min morgon bestär av sängliggande ställning och gårdagens chips. Fast att jag gör så mycket jag kan så känns det otillräckligt. 
 
När jag kollar på "positiva/peppiga" videos med fördelarna med att vara vegan så blir det ett "jag gick ner i vikt *leende*". Då stänger jag av. 
 
På 1177s hemsida som handlar om ätstörningar så tar dom upp en av tecknena på ätstörning - 
 
Om en person börjar införa regler kring maten kan det vara ett tecken på att hen funderar mycket på sin vikt och på sitt ätande. Det kan till exempel handla om att undvika fett och socker, bli vegetarian eller vegan eller införa godisförbud.
 
När jag fikade med Kajsa och Gabriel på jullovet gick jag in på ett fik och frågade om dom hade något veganskt. Dom sa nej så jag köpte en kopp te. Hela vägen till bordet snurrade det i huvudet för att blodsockret var för lågt. Det dröjde inte länge fören jag fick ont i hvuvudet. Jag hade två hudinfektioner på händerna och jag frös. När rummet började gunga ytterligare kände jag att det fick vara nog. Jag gick till kassan och köpte en kaka. Personalen kände igen mig och sa "Den är tyvärr inte vegansk, funkar det ändå?" och jag kände skam. När jag gick tillbaka till bordet tog jag en tugga och kände snabbt hur lite energi började komma tillbaka till mig. Två timmar senare på tåget hem grät jag för jag kände mig så utmattad. Det kändes som att jag fick en upplevelse i hur det är att leva med en kropp som är undernärd. Jag mådde så dåligt. Jag var så trött. Jag vill inte tillbaka dit och snälla snälla bli inte vegan om ni inte är beredda. Släng er inte in med stora ord och lova er själva och er omgivning en massa saker. Mat är bara mat och mat är nödvändigt för att du ska klara av att leva.
 
Veganismen är bra, men utförandet har blivit så absurt. Det ska inte vara såhär. Tänk efter ordentligt, läs på, sätt inga regler och lagar över din egen mat, var försiktig. Snart kommer ett mer peppigt och positivt inlägg om vegansim! 
 
Sorry för ännu ett ostrukturerat inlägg men har så mycket jag vill får sagt så drt blir bara ordbajs av alltihop. 

(Eller skulle nog kalla det ord-diarré)
 
0 kommentarer

-

Det är så vackert att bry sig 

så läskigt att bli sårad 
helt obegripligt att överleva 
när jag inte gör annat än att tänka på dig

0 kommentarer

Smspoesi

0 kommentarer