Andas andas andas nästan inte alls

Jag mår bra. Varför mår jag bra? Vad är det för fel på mig? Vad är det jag har missat? 


Jag förväntar mig helvetet bakom varje husknut. Kanske är jag cyniker, realist, pessimist eller bara förstörd men jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte må bra utan att hålla andan för någonstans i luften ligger smärtan och jag har en tendens att lätt bli smittad. Nån dag kommer jag gå och lägga mig med ett stilla sinne för att nästa dag vakna upp med den tunga klumpen i bröstet som inte tillåter mig att andas. Ständigt smyger jag på tå, vågar inte ta ut någon seger i förskott. Efter solsken kommer åskväder. Snart kommer blixten slå ner i huvudet på mig. 

Jag vill så gärna lägga mig ner i gräset och njuta av nuet. Nästan en månad fri från ångest. Jag andas så lätt - kanske andas jag inte alls? Grymma katastroftankar, lämna mig i fred! 

Jorden snurrar och jag håller mig fast i grästussar. Kanske är jag korkad som tror att det går att tämja ett rastlöst blod. Inte än. Vår värsta tid väntar bakom varje natt och alla instinkter säger överlev.


0 kommentarer