Osammanhängande klotterplank

Jag bär min ångest som en krona - Silvana Imam 



Jag har på sista tiden fått en väldigt konstig relation till mitt ansikte. Har, sen 1 juni, burit smink tre gånger. Börja vänja mig med att se mig själv utan smink, men jag känner mig inte som mig själv? Är det är något slags undermedvetet förtryck, ovana eller bara en känsla baserad på fakta? Jag skulle inte känna mig som mig själv om jag bar en främlings kläder - är det en förstålig jämförelse? Jag saknar att bära smink varje dag, men pga snålhet och icke-ork så får det vänta till hösten. 

Det finns ju veganska B&j i Sverige. Låt det sjunka in. 

Är jag en dålig människa? 

Jag såg Morgan Freemans program om religion på svtplay och jag blev lite sådär lagom spiritistiskt intresserad igen. Rekommenderar programmet starkt! Väldigt allmänbildande. Väldigt intressant. Funderar på att köpa en kristall som ska hjälpa mot huvudvärk och oro. 

Tycker inte om romantiseringen jag själv gör av orange is the new black. Såg första två avsnitten av femte säsongen idag och har redan hunnit tänka fem gånger att wow, fängelse låter som rehabilitering. Behöver inte bry mig om något för jag har inget val och ingen frihet - existensiell ångest byyye (ta mig inte på för stort allvar, det är bara en flyktig tanke). 

Jag är rädd för att folk ska fel tolka min frisyr. Det har redan hänt två gånger. 

När vi ändå är inne på mitt utseende - kvinnan i kassen vid Eiffeltornet tog mig som plus 26. Ska jag börja med antirynkkräm? 

One should either be a work of art, or wear a work av art - Oscar Wilde. 

Går upp till jobbet i princip samma outfit varje dag. Saknar min roliga garderob. 

Jag är så trött. Jag är så lat. Jag är så duktig på att klaga. 

Skärp mig. 

Är sugen på att skriva en diktsamling. Har kommit på ett bra namn men inga dikter. Wops. 

Är sugen på fler tatueringar. Har egentligen inget uttänkt motiv men vem behöver ens de.

Är det inte ganska fascinerade att jag behöver sätta fem larm varje morgon för att inte försova mig? 

0 kommentarer