Dygnets alla timmar räcker inte till

Jag vet inte varför jag har gått och förlorat så mycket tid. Jo föresten det vet jag visst - jag jobbar ju. Men men men det lagt åt sido - det känns ändå som att mitt dygn har färre timmar. 
 
Under den kalla vintern ute på Gotland upplevde jag det tvärtom. Där hade dygnet alldeles för många timmar och jag var tvungen att hitta på tidsfördriv för att inte bli galen. Jag hann jag plöja mig igenom 3 tv-serier, tvätta, diska, laga mat, hänga, skriva textrespons och läsa en jävla massa böcker plus gå i skolan. Inga problem, klirrat och klart. Jag fick utöver detta till och med tid över till minst 7 timmars sömn. Jag hade så mycket tid 
 
och nu har jag knappt ingen tid alls. Eller jag har tid, fast jag orkar inte bruka den. Eller jag hinner inte bruka den. Jag ligger efter i sommarpraten för jag har inte hunnit, jag har inte fått läst särskilt många böcker, jag har inte hängt med några vänner särskilt många gånger i sommar, jag orkar/hinner inte tvätta, städa eller laga mat och det finns inte ens på denna karta att jag skulle palla med lite spontanitet. 
 
Men dygnets timmar har ju egentligen inte minskat så vad gör jag med all min tid? 
Lätta och rätta svaret är att jag jobbar. Fyra dagar i rad har jag nu jobbat 07:15-16:00 och det är 9 timmar av min dag. 9 väldigt väldigt långa timmar. 
Sen har jag också lagt på mig ett kvällsobehag jag kallar "post-stresshuvudvärken": Nästan varje lång arbetsdag - speciellt dom tre senaste dagarna då jag jobbat i rad - har jag vid ungefär sju tiden fått en obehaglig sorts huvudvärk. Det känns bakis fast utan att ha haft det kul kvällen innan blandat med den där yrseln av att ha ätit och sovit dåligt. Mellan hyllorna på Coop i onsdagskväll slulle jag gå den korta sträckan från majsen till kundvagnen borta vid mejerierna och jag kände mig yr och slogs snabbt av ett illamående under den korta stund. Jag började desperat gnälla på Elin att vi måste skynda oss för jag tror att jag snart kommer kräkas. Kommer hem, äter och mår lite bättre. Går och lägger mig vid halv tio men hinner inte somna fören elva. Vrider mig i skräck över att behöva gå upp tidigt nästa dag igen. 
 
Så där har ni det. Jobb och huvudvärk. När jag väl kommer hem på kvällen orkar jag inte göra allt det där som ska göras. Istället pratar jag bort första timmen med mamma, sen måste jag lista ut och tillaga så jag får i mig mat och sen är jag för trött och huvudvärkig för att orka ta till mig någon tyngre uppgift än att se några avsnitt New girl. 
 
Det är här jag känner att jag vill spotta på mina egna skor av besvikelse på mig själv. Jag bläddrar igenom mitt instaflöde och ser att jag brukar vara en kreativ person som får saker att hända. Jag gör saker. Går på konserter, träffar vänner, pluggar och pysslar till det. Jag saknar den sidan av mig själv som nu ligger gömd längst inne i en garderob. Jag hör hur den sidan skriker att den VILL UT OCH LEVA LITE. 
 
Tålamod. Jag klappar mig själv långsamt över skalpen och ber mig själv att hålla ut. Jag har mitt sista schemalagda pass den sjätte augusti (Lilla kompis Maja - du kommer säkert jobba några pass efter det också för du behöver pengar men ta det lugnt, du har ändå ett val) och idag är det exakt en månad kvar tills jag tar tåget ner till Göteborg och hämtar min nykel. 
 
Jag minns inte om jag skrivit något om det, men om det nu är så att jag har det så kan jag göra det igen, bara för att. 
Den 21 augsuti får jag nyckeln till en lägenhet som ligger nära korsvägen i Göteborg. Inte blir det min lägenhet, jag får bara ett rum med säng och skrivbord och tillgång till kök och toalett. Jag blir alltså inneboende hemma hos en trevlig dam som jag säkert kommer komma bra överens med. Jag är så glad och nöjd med detta att jag tror det är för bra för att vara sant. Andra news är att jag kommit in på Teaterstudier - kursen på Göteborgsuniversitet. WOOHOO. Känslan och lyckan över att jag kommer ha fem minuter till skolan. Jag bor så centralt att det knappast kan bli bättre. Om bara allt går enligt planerna och blir som jag föreställt mig till i allafall 50% så kommer jag få en underbar höst framför mig. 
 
Så lilla rastlösa huvudvärks-Maja, om ungefär två veckor har du ett val att få jobba eller ej. Om en månad tar du det steget du drömt om i fem års tid - du flyttar till Göteborg. 
 
Gångavstånd till skolan, favoritbiblioteket, favoritbiografen, stadsteatern och näckrosdammen. Simhall, tentor och teater. Möjligheten till spontan fika, öl och häng. Sushi två steg utanför min port. Handla och laga min egen mat igen. Få tvätta mina egna kläder. Förhoppnigsvis lite tid till att skriva och läsa. Förhoppnignsvis gå med och bli engagerad i en feministisk förening och starta en bokcirkel med inriktning på genus. Lära känna nytt folk och få lära känna staden jag älskar utan att behöva jäka till centralstationen. 
 
Jag är så taggad hur ska jag kunna vänta håll ut. Ljuset i tunneln ljuset i tunneln ljuset i tunneln. 
 
0 kommentarer