Från kurslitteratur till sanatorium

Såg mitt schema. Såg min kurslitteratur. Fick panik. Mådde illa. Gick och la mig. 


Jag har på senaste tiden blivit otäckt medveten om att jag inte kan prata. Jag pratar alldeles för dialektalt, tungan hinner inte med tankegången, pratar alldeles för högt eller mumlar obegripligt och felsägningar gör jag minst tre gånger i varje samtal. Tidigare idag googlade jag om afasi var något en kunde lida av utan att en har fått en hjärnskada. Svaret som jag kunde hitta var nej. Vart är min dumstrut? 

Hur jag kom in på det här var ett snedsteg i rätt riktning. Det jag egentligen tänkte skriva om är att jag gradvis förlorar tron på mig själv. (Känner att den här bloggen slutar leverera överraskningar?) Det som grep mig och gjorde ont när jag såg dom många dagarna var skräcken att jag kanske inte kommer klara av det. Så många böcker, tentor, redovisningar och analyser som ska göras av lilla mig. Jag som inte ens kan prata så att folk begriper. Mitt ordförråd kommer inte räcka till. Åh jisses. Luft. 

Allt blev väldigt verkligt. Jag hämtar min nyckel om två dagar. Jag blir en invånare i Göteborg. Om en vecka och två dagar börjar jag studera på universitetet. Att få läsa kursen Teaterstudier har jag drömt om i ett halvår, universitet i två år, att bo i Göteborg i fyra år. Och nu händer det. Och jag känner hur magkatarren är på g. Och jag har redan fått ett onödigt starkt aggressionsutbrott på mina föräldrar när dom kallade mig slarver för att jag missat mejlet om uppropet. 

Det är inte särskilt märkligt att jag hamnar i ett tillstånd av nostalgi? Under regnskurarna ligger jag i min säng och lyssnar på smattret mot plåttaket. I mitt rum på Gotland kunde jag inte höra regnet och det gjorde mig lite sorgsen. Jag har alltid sovit i samma rum. Alltid hört regnet slå mot plåttaket. Den tiden är över nu. Typ. 

Egentligen är jag ju glad, eller hur? Folk har flitigt talat om för mig att jag tar ett onödigt lån för att få bo i Göteborg och läsa en kurs som inte kommer ta mig någonstans. Men på dom må jag spotta! Kanske är det en punkig jävla attityd som komma bita mig i stjärten om några år, men med handen på bröstet - jag skiter i vart det tar mig. Det är omöjligt för mig att veta vart jag vill och vad jag brinner för om några år, men här och nu känns Göteborg och lån och teater hel rätt. Att jag är nervös och känner ångest är ingenting jag vanligtvis försöker räknar in i min bedömning pga den finns alltid där och talar om att jag gör fel oavsett vad jag gör.

Vad försöker jag ens säga? Att jag är nervös över att jag snart kommer få mycket att göra? Att jag för tillfället packar och gråtkluckar i mig nostalgi? Att jag vill jobba med teater trots att jag är dålig på ordet? 

Något i den stilen. 

Imorgon åker jag på spa. Ska sitta i ångbastun i timmar och hitta tillbaka till mig själv. Men ärligt talat -  jag är mer fascinerad över att spabyggnaden är ett gammalt sanatorium än vad jag är intresserad av att gå på spa. Tyvärr är det väldigt talande för min personlighet är jag rädd. Men snälla nån, så vackra byggnader trots allt? Och dom långa balkongerna där folk låg och andades friskluft? Nere vid havet eller långt ut i skogen. Fantastiskt. Ska försöka knäppa några bilder så att den 0,01% av jordensbefolkning som bryr sig kan få se. 

Och så ska jag åka förbi Gekås. Köpa krukväxter som jag inom snar framtid kommer lyckas ta död på för det är sånt jag  gör. Det var därför jag tatuerade in en Ljung (ljuger jag nu?). Jag ska också köpa lite block och pappersfodral så jag kan vara coolast i plugget. "Tillräckligt cool for school" är väl rätt uttryckt? 

Nu ska jag smörja in tinningarna i tigerbalsam och försöka sova fast att jag inte är trött. Men jag har huvudvärk och ska upp tidigt imon så lika bra att försöka. Nu bara jag forsätter skriva för att jag inte pallar sova. 

Okej nu slutar jag. Ska bara kolla instagram också. Btw har hamnat i ett dåligt flow gällande bilder på instagram. Folk jag umgås med förtillfället är en aning kamersskygga, jag känner noll motivation till att ta upp kameran pga minnet är typ fullt och jag har inte någon inspiration heller. Men jag ska nog gaska upp mig och komma igång snart. 

Nu ska jag sluta skriva. På riktigt. 

0 kommentarer