Ett litet liv som mitt

Vill bara prata av mig lite kort och snabbt om boken Ett litet liv av Hanya Yangahara. En riktig tegelsten som jag bara läst halva av en så länge, men jag har redan gråtit fyra gånger och blivit så känslomässigt insatt att jag, även när jag inte läser, går omkring och oroar mig och tänker och bara försöker andas. Det var länge sen som jag levde mig in i en bok på det här sättet och det gör mig så lycklig att fått tillbaka läslusten.


Det bästa med boken är ändå att det är så mycket igenkänning. Spelar ingen roll att det är fyra män i plus 25 åldern i NY, deras relationer till familj och vänner, förbjudna tankar och deras ångest är så nära mig att alla punkter rör om i mitt eget känsloliv och ger mig svar på frågor som jag själv går och tänker på. 

Annars gör jag inte mycket mer i mitt liv än att vänta på hösten. Och way out west. Mitt sista arbetspass som semestervikarie är avklarat och det känns skönt att få lite ledigt och kunna göra lite mer av det som jag inte kommer hinna till hösten. 

Snälla sol titta fram för jag vill njuta lite det sista av sommaren utan att bära jacka. 




0 kommentarer