Paniken

Kanske ligger det en rastlöshet i mitt DNA. Kanske står det i stjärnorna att jag ska vara olycklig. Kanske finns det ingen förklarar, det bara blev så. 


Jag klöser mig fast i mina lakan. Drar ner gardinerna och andas i en fyrkant. Far iväg med blicken över väggarna som närmar sig. Försöker slappna av. Känner hur käken spänner och alla muskler som pumpar blod. Är så rädd. Är så rädd för mig själv att jag plockar ner alla speglar. På natten tittar jag på stjärnorna. Färsöker förstå vad dom vill säga till mig. 

0 kommentarer

ut

Jag rabblar och babblar 

bubblar och snubblar
över allt det som jag 
inte kan hålla inom mig

för det är tungt 
och det måste ut

så jag skriker och strider
sprider och sliter 
för det inom mig 
ska ut

0 kommentarer

Utan ryggrad

Av alla människor du känner, känner du dig själv sämst, sa jag till ingen särskild på släktmiddagen. Det var ingen som hörde mig. Så bra, tänkte jag, och gick in på toaletten. Doften där inne förstärkte illamåendet så jag drog av mig min alldeles för trånga polotröja. Sen knäppte jag upp min bh för jag trodde att bh-n kanske skulle ta dö på mig. Därefter luftspydde jag upp ingenting. Det kändes skönt. Jag tog bilen hem fast att jag druckit tre glas vin. 
     Till min stora förvåning hade jag massor av cigaretter hemma. Jag rökte upp dom allihop. Jag var till och med lite busig och rökte två cigaretter samtidigt. 
     På displayen såg jag inget namn alls. Det kändes sorgligt, för det var en sån fin kväll och jag önskade att någon skulle tänka på mig. Stjärnklart. Ville ringa någon, fel, jag ville att någon skulle ringa. Timmarna gick och ingen ringde. 
     Hela natten drömde jag märkliga drömmar. Jag såg moln bland människor. Tittade mig i spegeln och såg luft. Ringde min mamma men hon svarade inte. Jag började regna. Såg mig själv som en pöl på marken och det var så märkligt för jag passade bra som pöl. Sen trampade någon på mig. 
     Jag vaknade upp och var genomvåt. Min kropp hade lämnat ett fuktigt avtryck i lakanet. När jag ställde mig upp och granskade mitt lakan såg det ut som där legat två olika människor. En före och en efter. En person jag trodde jag var och en person utan ryggrad. Jag blev rädd och blundade, men det kunde inte få mig själv att försvinna. 

0 kommentarer