18 år

 
 
Det känns som att jag i varje "livsresumé" börjar med att säga - Året har varit en känslomässig berg-o-dalbana - men jag har nu efter fjärde året konstaterat att det är nog livet (eller jag?) som är en känslomässig berg-o-dalbana. 
 
Åldern 18 för mig i tre ord skulle vara - förändring, tårar och livskris. 
 
Förändring: Jag har aldrig tidigare (vad jag minns) upplevt så många "Första gången" upplevelser. Första lagliga ölen, första flytten, första flygresan, första riktiga jobbet och första ensamma bilturen. Året har varit fullt av både negativa och positiva förändringar. Det största av allt som hänt i år är studenten och det är ju en förändring som heta duga. Lämna bekvämligheten i tre års rutin och där med också allt som ingår. 
Jag har också genomgått en inre förändring. Genom alla yttre förändringar och upplevelser har jag som människa blivit någon ny. Någon jag inte är helt säker på om jag trivs med eller inte.. åh vad jag inte är känslomässigt stabil för att skriva om mig själv på ett djupare plan just nu. Men ja, utan att säga för mycket - 18 åriga Maja har burit på mycket och jag hoppas att 19 åriga Maja ska välja att fortsätta gå mot rätt håll. 
 
Tårar: Gråt. Hysterisk-gråt. Glädje-gråt. Panik-gråt. Framtids-gråt. Förvirring-gråt. Seprations-gråt. Berörings-gråt. Hat-gråt. Kärleks-gråt. Farväl-gråt. Döds-gråt. Sämst-gråt. Ångest-gråt. Konst-gråt. Super-gråt. Köld-gråt. Tårarna har flödat så mycket i år åt alla håll vid alla tillfällen. Jag har fått två nya rynkor efter att ha gnuggat mig så mycket runt ögonen. Rödsvunllna och mascara lite varstans. 
 
Livskris: För ett år sen hade jag en plan - jag skulle bli skådespelare. Nu har jag ingen plan. Massa planer. Vem är jag vad vill jag hur ska allt bli. 18 åriga Maja har i varje vaken sekund varit på jakt efter sig själv. Letat i varje del av sig själv men hittat ingenting annat än fler frågor. Vem vill jag vara vem har jag varit hur ska jag överleva. Har alltid trott att "när en blir vuxen har en koll på allt" men nähä då, 12 åriga Maja hade skrattat åt hur lite jag begripper. Allt är komplicerat, men kanske är det bara jag som gör det komplicerat. 
 
18 år. Den känslomässiga berg-o-dalbanans klimax (eller?). Jag har varit så jävla uppe i det blå men också störtat ner i marken så hårt att jag slagit sönder varje liten bit av mig själv. 
 
19 åriga Maja, jag önskar dig all lycka till. 
0 kommentarer