Två månader

Nu är det mindre än två månader kvar tills jag flyttar till Gotland. Tvärs över landet till en liten, liten stad på ungefär 500 invånare. När jag nu sitter och räknar ner dagarna känner jag en hel blandning av känslor - spänning, nervositet och sinnesförviring. Det är obegripligt, så långt ifrån men nu alldeles tätt inpå. Jag städade min garderob imorse och för en sekund slog det mig att jag snart måste välja bad för kläder jag ska ta me mig. Jaha, tänker ni, det är väl ganska självklart att du måste ta med dig kläder? jo det är klart att jag begripper, men att jag ska ta med mig dom här kläderna, att denna tröja jag håller i min hand snart kommer befinna sig 451 kilometer hemifrån. Det är en lustig känsla. Obeskrivbar. 
 
För er som inte hänger med i svängen så vore det väl kanske på sin plats att ge en mer utförlig beskrivning över vad det är som kommer hända. 
 
27 augusti lämnar jag Alingsås med bil tillsammans med min familj. Allihop ville dom följa med mig ner - för dom en utflykt - för mig ett äventyr. Den 28 hjälper dom mig inhandla diverse nödvändigheter som kan tänkas behövas under min vistelse - så som diskmedel, toapapper, tandkräm - och sen släpper dom av mig på skolan. 29 augusti klockan 10:00 ska vi samlas för då börjar skolan. 
 
Jag ska gå på Gotlands folkhögskola som ligger ute på Fårösund. För att ni ska få någon slags uppfattning så är det på toppen av Gotland med ungefär 1 timmas biltur till Visby. Jag kommer bo på ett internat, frukost och lunch ingår fem dagar i veckan och kvällsmat och mat för helgen fixar jag själv. Jag bor i eget rum med toalett och kök. Internatet är nyrenoverade gamla militärbaracker och ligger bara ett stenkast från havet. 
 
Jag ska gå Skrivarlinjen - utbildning för skönlitterärt skrivande. Varför valde jag detta och varför just på Gotland? Jo, jag fastnade extra mycket för Gotland av många anledningar. Dels för att en viktig del av kursen var just höguppläsning, lära sig tala inför en publik och sätta retoriken på plats. Fast att skådespelar-ådran klappar en aning lugnare hos mig nu så finns den fortfarande kvar och gör sig påmind. Jag älskar att läsa texter högt då det tillför liv till orden på ett helt annat sätt. Jag valde också Gotland för att det var den enda folkhögskolan där det stod klart och tydligt att Genusvetenskap ingår. Om jag ska bli en textförfatare av något slag kommer det för mig vara viktigt med genusperspektivet. Dom som jobbar på skolan verkar vara duktiga, det finns många roliga moment som ingår och jag tror att deras sätt att studera och lära ut passar mig bra. Jag skulle ljuga er upp i ansiktet om jag inte erkänner att jag också vill flytta dit för den fina miljön. I detta bittra Alingsås börjar jag tappa all min inspiration och motivation. Mina sinnen behöver en friskfläkt som vädrar ut gamla tankar och får nya vindar att sätta liv på både tankar och känslor. Jag börjar misstänka att den här stan hemsöker mig. 
 
Så varför skrivarlinje? 
- Jag är inte skoltrött - tvärtom. Jag kan inte stå ut med tanken att redan skaffa mig ett riktigt jobb. Jag behöver lära mig grejer, massa med grejer innan jag slår mig ner i yrkeslivet. 
- Jag har under senaste åren fastnat med näsan i litteraturen och pennan i skrivblocket. Det känns som att huvudet är så fullt att enda sättet att avbelasta är att få ur mig alla orden på ett papper. Om jag då kan få ur mig alla orden på ett mer polerat och vårdat vis skulle ju det vara till sin fördel. 
- Det känns alldeles för pinsamt att erkänna vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har vågat säga det högt till två personer varav en av dom gett mig det tveksamma ögat. Jag vill inte lägga någon ribba och få mig att verka märkvärdig på något sett så enklare att bara sitta tyst. Men för att ge er någonting kan jag avslöja att ett år på denna skolan skulle räknas som en god erfarenhet. 
 
0 kommentarer

Linssoppa och Hummus!

 
Kommande året blir ett år i den fattiga studentens tecken. Jag har rannsakat mina utgifter och försökt ta hänsyn till vad jag anser vara värt att lägga lite extra pengar på - och mat var det inte. För jag tror dom flesta håller med mig när jag säger att kläder, öl, hudvård och böcker är det roligare att spendera sina riksdaler på än dyra ostar? 
Inte tror jag att jag är ensam i detta försök till att spara på sina pengar så gott det går. Jag vet att vi är många som ser kommande året som ett år bestående av nudlar (om ens det). Jag har därför tänkt att nu, under de kommande två månader jag har kvar då mina föräldrar betalar för maten, utforska olika recept och möjligheter som finns i den billigare delen av matbutiken. För dokumentera det jag gör så jag senare ska kunna gå tillbaka och hitta recepten är det bästa att skriva ut dom här - bonusen: ni kan också ta del av dem.
 
Linssoppa med tomat / 
 
1 gul lök
1 skvätt olja
10 dl grönsaksbuljong
2 dl röda linser
2 tsk paprikapulver
2 lagerblad
1 burk krossade tomater
2 vitlökskylftor
1/2 msk rödvinsvinäger (jag tog vitvinsvinäger - funka lika bra)
1/2 tsk timjan
1 tsk basilika 
1 tsk salt
 
1. Skala och hacka löken och fräs den i olja. 
2. Tillsätt grönsaksbuljong, sköljda linser, paprikapulver, lagerblad och krossade tomater.
3. Låt koka i 10-15 minuter under lock. 
4. Tilsätt pressad vitlök och smaka av med vinäger, kryddorna och saltet. 
 
Fördelarna med soppan är att den är vegansk, rik på protein (i med de röda linserna) och går väldigt snabbt att koka ihop. När det gäller kryddorna tyckte jag själv att det var en smak sak. Paprikapulvret och vitlöken var det som bidrog mest till smaken, så utfrån mina smaklökar gjorde varken timjan eller basilikan ett nödvändigt intryck. 
Nackdelen med soppan var att den var vattnig och därför inte särskilt mättande. Att äta någon typ av macka/knäckebröd till skulle jag därför påstå är nödvändigt för att få den där känslan av att magen är full. 
Denna sats när vi åt macka till räckte för att mätta fyra munnar. 
 
Hummus 
 
1 burk kikärter 
3 msk olivolja
2 pressade vitlöksklyftor
2 msk tahini 
1 tsk spiskummin
saften av 1 citron
 
1. Häll av kikärtorna i ett durkslag och spola dem med kallt vatten, låt vattnet rinna bort.
2. Mixa ärtorna tillsammans med olivoljan. Blanda i vitlök, tahini och spiskummin.
3. Smaka av med citronsaften, lite i taget. 
4. Tillsätt lite extra olja vid servering om så önskas men annars - done! 
 
Riktigt god hummus kan vara det bästa - något som dock är riktigt äckligt är den som går att köpa färdig från affären. Jag har varit lat och inte pallat att göra min egen, men här om dagen när vi besökte Coop tog jag tag i det och köpte allt som behövdes för att nu, nöjd, avsmaka detta mästerverk. 
Fördelarna med hummus är att den är vegansk, förbannat god och passar bra till mycket. Går bra som pålägg, att doppa grönsaker och chips i, använda som sås till vanlig mat eller bara äta direkt ur burken (ja det är så gott när den är hemlagad). 
Enda nackdelen är tahinin. Den var ganska dyr och en ingrediens som inte vanligtvis förekommer i så mycket annat du tillagar när du sparar på slantarna. I receptet stod det att det gick bra utan tahini också - men om det blir lika gott är frågan. Detta ska testas! 
 
Slut på Majas matlagningskola för idag,
 
Kyssar och kikärtor
Maja
0 kommentarer

BAD feminist

 
Bad Feminist, en bok med attityd som sätter läsaren på plats. Starka analyser som tar upp många viktiga ämnen som berör vår samtid under en rad olika kategorier. Jag älskar hur Roxane leker med orden och lyckas göra en rolig tvist i det ena kapitlet för att sen i nästa kapitel få mig att grymta av ilska. Det är en tunn balansgång men hon lyckats bra! 
 
Mina favorit kapitel (dvs essäer då hela boken är en essäsamling) är Feminis´m subst.~en~er, En gång i tiden var jag Miss America, Illusion av trygghet/Tryggheten i illusion, Kära unga kvinnor som älskar Chris Brown så mycket att ni skulle låta honom slå er, När mindre är mer och Dålig Feminist - första tagningen. Varför jag tycker om just dessa kapitel är av varierende orsak, t.ex. tyckte jag väldigt mycket om Illusion av trygghet... kapitelet just för att det satte ord på mina egna tankar kring Trigger-varning som jag själv inte lyckats formulerat så bra och jag älskade Kära unga kvinnor.. just för att det var väldigt roligt skrivet och fick fram en viktig poäng. 
 
 
Det här är en liten del av första kapitlet som jag tycker sätter en viktig poäng - för jag känner igen mig. När jag kallar mig själv för feminist kommer det med ett rykte. Människor målar upp en överdriven bild av mig som om jag borde veta mer än vad jag egentligen gör. Det hör inte till det ovanliga att någon rättar sig själv när dom umgås med mig, går på tårna i någon rädsla för att jag ska skälla ut dem efter noter bara för att jag tror mig veta bättre eller att dom blir förvånade när jag gör något "fel" som inte anses vara helt politiskt korrekt. Men hör upp! Jag är människa! Jag klantar mig hela tiden och jag dömmer ingen som gör likadant.
 
Under senaste två veckorna har jag fått höra mig talas om som "den där feministen" av främande människor och en som påstod att min instagram var väldigt "fylld av feminism". För mig kom detta som en chock. Inte minns ni detta, men i mitt första inlägg på bloggen skrev jag att jag ser mig själv som en dålig aktivist och det påståendet står jag fortfarande fast vid. När jag tittar igenom mitt feed tycker jag inte att jag ser särskilt många "feministiska" inlägg, om ni kände mig som person skulle ni veta att jag är konflikträdd och tycker det är obehagligt att bli konfronterad så jag håller ofta tyst och när det gäller att ta upp "det besvärliga ämnet" blir jag stum och låter ögonblicket passera. Varför jag gör på detta viset är inte för jag skäms över mina åsikter, jag är bara helt enkelt feg som person. 
 
(kanske skriver mer om detta ämne en annan gång då det står mig nära just nu, men detta inlägg ska ju handla om boken så sorry) 
 
Det jag inte gillar med boken är dom långa kapitel som går ut på att Roxane kritiserar olika filmer. Jag är medveten om att det är viktigt att se på film med det kritiska ögat då vår samtid visar sig som tydligast i populärkulturen. Det är bra skrivet, bra analys och allt sånt där - men för mig blev denna delen lite trampandes i träsket. Jag hade velat se henne gå in mer på andra delar av kulturen och inte bara snöa in sig helt på filmbranchen. När det kommer fyra kapitel i rad som bara handlar om att hon ska peka ut allt dåligt i en film så blir det lite tjatigt. 
 
För mig är det viktigt att emellanat få läsa en bok som inte är skönlitterär utan mer bygger på fakta, kunskap, nya perspektiv och lärdom. För er som vill ha en ganska lättläst bok med bra synvinklar och en genomgång hur en feminist kan tänka i många frågor så skulle jag rekomendera den här! 
 
När det gäller de sista kapitlet i boken fick jag lite fler tankar, men det tar jag upp en annan gång. 
 
Kyssar och dåliga feminister
Maja
0 kommentarer