Nya vyer

Jaha. Då var dagen kommen. Sista natten i mitt barnrum innan jag ger mig ut i världen för att se mig omkring. Vi har haft diskussioner fram och tillbaka senaste veckan om det verkligen räknas som att jag flyttar och svaret har blivit nej. Jag kommer bo under ett annat tak kommande år, men de flesta av mina ägodelar kommer fortfarande finnas i Alingsås och jag byter inte officiellt adress. Men det är något nytt och det ligger långt härifrån så jag är mer än nöjd.

Som redan framgått är jag en känslomänniska på högsta nivå. Gråter över allt och är aldrig sen med att ställa till en dramatisk scen vid ett avsked, men just nu, här i denna skrivande stund då jag ligger i min säng och inväntar morgondagen, fälls inga tårar. Det är ett leende på mina läppar och även om jag knappt vågar visa det så brinner en längtan. Jag tror att denna längtan fick sin låga redan när jag var 10. Alltid drömt mig vidare och fantiserat om något annat. Det var naivt av mig att tro att den längtan skulle släckas bara för att jag började på gymnasiet i Göteborg. Nu har jag börjat tro att elden som alltid vill växa sig större och starkare knappast kommer mättas av ett år på Gotland - men kanske blir den något tillfredsställd av resan iallafall. Att alltid känna sig dragen ut ur verkligheten och istället ersätta den med galna drömmar är nog en konsekvens av att aldrig ha haft fötterna på jorden.

Efter tre underbara och dramatiska år är det dags för något nytt. När jag imorse ringde internatet för att meddela om min ankomst fick jag höra mina första meningar yttras på den breda gotländskan, samtalet avslutades med ett "du är så välkommen, då ses vi snart" och i hela magen kändes det som att detta är rätt.

Kyssar och adjö Alingsås!
Maja

0 kommentarer

Giftig

Kan du se mitt mörker
Kan du känna hur jag rivs
När du kyssar mig
Ser du den svarta natten och dom iskalla bergen?

Känn på min vänstra siden
Under bröstet finns en sten
Jag kan aldrig älska, inte heller älskas

Du ljög för mig den gryningen
I din blick talades ett annat språk
Viskandes i mitt skin
Gav du mig hopp

Spring innan det blir farligt
Ropa när du mig inte längre ser
Låt inga klor hugga dig i ryggen igen
Vi måste få försvinna för din skull

0 kommentarer

Drömmar och packning

 
Nu ligger resväskan på sovrumsgolvet. Jag öppnar garderobsdörrarna och välter ut alla gamla kläder på golvet. När jag vänder mig om möter jag min mammas blick pch jag ser hur hon anstängt försöker hålla tillbaka några tårar. 
 
Flytten blev väldigt verklig väldigt snabbt. Min känsla inför alltsammans har varit avslappnad hela sommaren fram tills jag vaknade upp igår. Nattens drömmar hade utspelat sig på det jag tolkade som Gotland. Jag hade suttit i ett rum fyllt med människor jag inte kände. Alla slängde osäkra blickar på varandra och stämningen var låg och svårtolkad. En cigarett skickades från mun till mun i en medsols riktning. Alla tog ett bloss, men cigaretten krympte aldrig. Tvärtom, för varje hand som tog tag i cigaretten så växte den några milimeter. När det blev min tur var det tyst i rummet, cigaretten var nu så lång att jag inte kunde hålla den upprätt. Jag tog ett djupt andetag i försök till att imponera. 
 
Drömlandskapet bytes ut. Jag stog nu på en tågperrong med ungefär 30 stycken andra elever från skolan. Alla ansikten för mig var främande, men det var någon som lutade sig fram emot mig och sa att tåget skulle komma snart. Runt omkring oss var det som en djungel med höga trän som sträckte sig högt upp bland molnen. Jag lutade mig framåt för att se om tåget var på ingång. Utan att förstå varför, så visste jag att tåget skulle ta oss till frukosten. Ett öronbedövande tjut från en tågvissl fick gruppen i rörelse. Återigen lutade jag mig framåt för att se tåget, men på spåret fanns inget tåg. En sekunds tystnad, sen såg jag hur en stor björn kom springandes på rälsen. Björnen var närmare 10 meter hög och kom emot oss med en höghastighet. Galopperande. Folkmassan runt omkring mig började springa för sina liv i motsat riktning. Jag hörde inga skrik, bara björnens flämtande andetag. Utan att veta hur jag kom dit så befann jag mig plötsligt liggandes i en buske. Jag bara visste att det var minst fem personer som dött i björnattacken. Precis när jag skulle ta sats för att ställa mig upp hörde jag ett björnskrik. Jag vaknade. 
 
I min bokhylla står inga böcker om hur man ska tyda drömmar, men jag tror inte heller att man måste vara en expert för att förstå att jag är nervös. Länge har jag tryckt bort den där känslan av förvirring och panik. Det har ju varit framtid. Så långt in i framtiden att jag inte behövt oroa mig. Flytt, långt bort, nya ansikten. Framtiden. Inte nu inte här. Men nu måste jag sluta ljuga. Skärpning! Det är mindre än en vecka kvar till jag och min packning reser tvärs över land och rike för att pröva på folkhögskolelivet. 
 
Så idag har jag alltså börjat packa, eller rättare sagt så har jag storstädat mitt rum. Dammat av, slängt gammal skit och lagt ner saker i väskor allt eftersom det dykt upp. Det är dags. 
 
Kyssar och resväskor
Maja
 
0 kommentarer